När jag var liten kände man igen pingstvännerna på kläderna, missionarna på bilarna och svenskkyrkliga på uppsynen. Och på den fjortonde söndagen i Trefaldighet skall vi hylla enheten i Kristus. Mycket har ju hänt under de senaste decennierna avseende ekumenik och samsyn inom svensk kristenhet. Som så ofta påbörjades det vi ser idag redan på 1960-talet. Det allkristna mötet i Göteborg 1972 (G72) var ett tydligt steg på väg mot enheten i Kristus. Men samtidigt har vi också bejakat mångfalden på ett sätt som vi inte gjorde på 1950- och 1960-talen. Kan vi finna enhet i mångfald? Eller står svensk kristenhet inför hotet om en ny splittring mellan nya strömningar mot mysticism och samhällsfrånvändhet å ena sidan och slagsmål mellan vänster och höger om Kristus och religiösa krav på särbehandling å den andra?

Jag skall ärligt säga att jag tycker denna fråga är svår. Min tro leder mig till vissa ståndpunkter som när de möter samhälle och andra människor också får politiska konsekvenser. Där är jag inte benägen att ge avkall. Jag kan t ex inte acceptera frizoner för präster som nekar kvinnor prästkallelsen eller samkönade par äktenskap. Å andra sidan står jag upp för religionsfrihetens logik – ingen skall kunna tvinga en präst att tjänstgöra med kvinnor eller viga två kvinnor om det går emot dennes övertygelse.

Eftersom jag tror på pragmatismens grundidé söker jag goda beslut utifrån situationen istället för utifrån principen. Följden för mig blir att söka kraft i visdomen att inte låta det rätta stå i det godas väg. Vad är gott att göra i den givna situationen? För mig är det ett kristet sätt att hantera destruktiva konflikter.

I Johannesevangeliets text för idag (dock första årg) säger Jesus i sin bön till Gud att han ber för oss som är ”kvar i världen” (Joh 17:10). Och det är såsom varandes kvar i världen vi måste agera, inte utifrån himmelska principer. En katolsk vän sa en gång för många år sedan till mig att ”principer är för Gud” och menade att dessa var inte något som hjälpte oss människor särskilt långt. Vilket inte betyder att de inte är sanna.

Enheten i Kristus kan bara upprätthållas om vi som är kvar i världen vidmakthåller våra värderingar, lever mitt i världen, respekterar andras övertygelser och fattar goda beslut. Att använda sig av pragmatismen som rättesnöre kräver dock ansträngning – mycket ansträngning. En missupfattning är att det förhåller sig precis tvärtom. Men inget är enklare än att dra ut de teoretiska konsekvenserna av en princip. Det svåra är att fatta nya och upprepade visa, kloka och goda beslut som får konsekvenser för människor och som tar hänsyn till alla de motsägelsefulla villkor vi lever under.

Bön: Gode Gud måtte du bistå oss i vår svåra uppgift att fatta visa beslut som respekterar andra lika mycket som oss själva. Förbli här hos oss, vi som är kvar i världen.

Annonser