Om inkludering och det liturgiska språket

Ta bara det märkliga rubbande av genuskategorier – gender bending – som sker redan i den symbolik som kringgärdar inkarnationen, den kristna teologins själva hjärtpunkt. Kristus, lär flera av evangelierna, föds som man av en jungfrulig kvinnlig kropp. Den jordiska fadern tycks sålunda umbärlig. Genom evangelierna får vi sedan följa hur denna av kvinnligt kött frambringade manliga kropp… genomgår en rad förvandlingar och förflyttningar som fullbordas i himmelsfärden.

Johan Wallner, vik komminister i Malmö, citerar Jayne Svenungsson i sin plädering för att den traditionella liturgins språk är mer inkluderande än den kanske synes vara. Han ifrågasätter om inkludering förutsätter att alla kategoriers personliga erfarenheter måste benämnas för att liturgin skall uppfattas som inkluderande. Istället för han fram tanken att de tidiga kyrkofäderna i sitt språkbruk var mer queera än vad många av oss är idag i vårt andliga språkbruk.

Läs hela artikeln här. (OBS sista meningen i artikeln saknar sannolikt ett ”inte”.)

För mig var det en tankeväckande text, oavsett behovet av inkludering, eftersom den återigen pekade på att ”vi” ofta tror att ”vårt” sätt att ta oss an eviga problem är så mycket ”bättre” än tidigare försök. Sanningen är väl att när omgivningen och förutsättningarna ändras så kan s k gamla lösningar framstå som avsevärt mer moderna än de som uppfattades moderna igår.

***

Jag rekommenderar också en text av Lars Gyllensten (varken teolog eller kristen som han själv säger) som talat berörande om den andliga och mystiska dimensionen i skapelsen. Läs ett tal på temat ”Pastoral förnyelse” från 1988 här, tidigare publicerat i Signum.

 

Stanna där du är – och andas!

Sedan några veckor har jag haft svårt att komma iväg till kyrkan på söndagarna och radiogudstjänsterna i P1 har varit min tröst. Tyvärr är gudstjänsten ibland ersatt av ett ”djupt samtal” med musik, program som radion redan svämmar över av (i alla fall i P1). Men både på Kristi Himmelsfärdsdagen i torsdags och idag söndag sändes gudstjänster.

Predikanten Daniel Breimert i Örnsköldsvik tog fasta på en bisak i texten för Kristi Himmelsfärdsdagen. I Lukasevangeliet* säger Jesus till lärjungarna att han skall sända dem vad ”min fader har lovat” alltså den Helige Ande, men sedan, lite en passant, säger Jesus också till lärjungarna att ”stanna här i staden” och vänta på denna kraft. Stanna här i staden.

I dagens gudstjänst från den gemensamma årskonferensen för Metodistkyrkan, Svenska baptistsamfundet och Svenska Missionskyrkan i Örebro talade predikanten Karin Wiborn om andning. Hon betonade vikten av att både andas in och att andas ut! Ja, om den nödvändiga balansen mellan in- och utandning också i livet. Behoven av inandning glöms ofta bort medan utgivandet står i fokus.

Jag inser att det faktum att dessa två predikningar berörde mig så starkt beror på att jag själv har behov av att kontemplera lite inför min framtid, trogna läsare har säkert noterat det. Men jag är övertygad om att jag inte är ensam om detta behov, vare sig nu eller någon annan gång.

”Stanna i staden”, alltså stanna där du är och invänta kraften. Och kom ihåg att andas – lugnt och jämt. Vi vet väl alla att den värsta aggressionen lägger sig om man stillar sig ett par minuter och att paniktillstånd kan släppa fort om man koncentrerar sig på lugn bukandning. Stanna där du är just nu om du saknar energi. Stanna och vänta på kraft. Hitta balansen mellan ut- och inandning i ditt liv innan du ger dig i kast med nya projekt. Inget du gör ändrar det faktum att du är älskad och förlåten precis exakt som den du är, just där och just nu. Stanna där du är. Och glöm inte andas.

(*Luk 24:49-53)

Gudstjänstens vara eller icke vara

Till alla fyrtiotalisternas synder kan nu läggas att de också brutit den kyrkliga traditionsöverföringen. Generationerna födda från 1960 och framåt har tappat den kontinuitet i mötet med kyrka och kristen tro som i Sverige funnits i hundratals år. Mer än hälften av den svenska befolkningen idag besöker aldrig en kyrka. Antalet gudstjänstbesökare är få, men det är inte där det stora tappet skett, utan bland dem som då och då besökte kyrkan, t ex i samband med jul, dop eller bröllop.

De här tankarna berättade jag om på Metodistförsamlingen St Jakobs församlingsdag på Västkustgården den 29 augusti. Stoff för mina reflektioner fann jag i den utomordentligt värdefulla nya boken ”Politisk opinion och religiositet i Västra Götaland” av statsvetaren Magnus Hagevi, verksam vid Växjö universitet.

För mig är läget en möjlighet, en möjlighet att bryta också ett destruktivt arv och repressiv kyrka och religion och ett destruktivt arv av antagonism mellan s k frikyrkor och svenska kyrkan. Halva svenska folket kan fås att upptäcka kristen tro, svensk kyrklighet och att många vanliga människor bekänner sig som kristna.

Gudstjänsten är teologiskt att ställa sig till förfogande för Gud, att bli utsänd i tjänst för Gud, att vara till tjänst för övriga deltagare och stärka deras tro samt förstås att själv få ett upplyftande möte med Gud. Om vi vill nå fler människor med vår gudstjänst kanske det är viktigare att få fler människor att gå då och då än att få dem som redan går att gå ännu oftare (Tack Per!).

Mina förslag är att:

• stärka gudstjänsten som centralpunkt, församlingens nav

• öppna gudstjänstens former, vara tydligare med vilken funktion olika saker har, genom informationsblad och vägledning genom gudstjänsten

• undervisa om hur gudstjänstens liturgi är evangelium, kanske studiecirkel eller tema för kvällsträffar kring liturgin och hur den vuxit inom den kristna kyrkan

• Skapa nyfikenhet på gudstjänsten genom att bjuda in till kyrkorummet, berätta om byggnaden, hålla öppet på sommaren för ”vägkyrka”, hålla öppet för stillhet och bön under dagtid/kvällstid, ha en antikvarisk visning av kyrkorummet två gånger om året m m

Många av dem som är under 50 behöver ”lära sig” att gå i kyrkan för att överhuvudtaget bli intresserad av delta i gudstjänsten. Kyrkan och gudstjänstrummet är en plats som för många är stängd, stum och tom. Vi som är på insidan måste slå upp dörrarna, inifrån och med buller och bång!