Ta bara det märkliga rubbande av genuskategorier – gender bending – som sker redan i den symbolik som kringgärdar inkarnationen, den kristna teologins själva hjärtpunkt. Kristus, lär flera av evangelierna, föds som man av en jungfrulig kvinnlig kropp. Den jordiska fadern tycks sålunda umbärlig. Genom evangelierna får vi sedan följa hur denna av kvinnligt kött frambringade manliga kropp… genomgår en rad förvandlingar och förflyttningar som fullbordas i himmelsfärden.

Johan Wallner, vik komminister i Malmö, citerar Jayne Svenungsson i sin plädering för att den traditionella liturgins språk är mer inkluderande än den kanske synes vara. Han ifrågasätter om inkludering förutsätter att alla kategoriers personliga erfarenheter måste benämnas för att liturgin skall uppfattas som inkluderande. Istället för han fram tanken att de tidiga kyrkofäderna i sitt språkbruk var mer queera än vad många av oss är idag i vårt andliga språkbruk.

Läs hela artikeln här. (OBS sista meningen i artikeln saknar sannolikt ett ”inte”.)

För mig var det en tankeväckande text, oavsett behovet av inkludering, eftersom den återigen pekade på att ”vi” ofta tror att ”vårt” sätt att ta oss an eviga problem är så mycket ”bättre” än tidigare försök. Sanningen är väl att när omgivningen och förutsättningarna ändras så kan s k gamla lösningar framstå som avsevärt mer moderna än de som uppfattades moderna igår.

***

Jag rekommenderar också en text av Lars Gyllensten (varken teolog eller kristen som han själv säger) som talat berörande om den andliga och mystiska dimensionen i skapelsen. Läs ett tal på temat ”Pastoral förnyelse” från 1988 här, tidigare publicerat i Signum.

 

Annonser