You are currently browsing the tag archive for the ‘Tendens’ tag.

Radioprogrammet ”Tendens” har en serie om att bli vuxen, när man blir det och om man blir det. De tre vise män som enligt bibelns berättelser denna helg når fram till Jesusbarnet i Betlehem kan nog betraktas som vuxna, medan barnet alldeles självklart inte är vuxet. Det är inte den vuxne Jesus de uppvaktar och hedrar utan barnet. I vår kultur har barnet länge stått för det oskyldiga, det rena och det lekfulla. Man skall ”bevara barnet inom sig” säger en del och journalisten Knut Ståhlberg tittade en gång ledset på mig när jag, enligt honom, förtalade manlig pojkaktighet.

Programmet Tendens talade med ett par som båda fyllt 80 år och de kunde berätta att de blev vuxna redan i tidiga tonår, den ena som föräldralös och den andra för att hon helt enkelt fick börja arbeta. Symptomatiskt är att dessa båda alltså var födda före andra världkriget, t o m redan på 1920-talet. Det är nog egentligen bara efterkrigsgenerationen som kan ställa frågan om när man blir vuxen. Det är för dem som föddes efter 1945 som ungdomstiden blir en särskild period, det är den generationen som ”uppfinner” ungdomskulturen och ungdomsmodet. Något som senare generationer använt sig av bland annat för att göra motstånd mot vuxenblivandet.

Jag tror inte det finns någon fix-punkt när man blir vuxen, men jag tror att vuxenblivande är en bra idé. För min föräldrageneration var kanske konfirmation eller arbete (oftast runt 15 år) det som blev övergången, för 40-talisterna snarare familjebildning och utbildning. Ett sällan diskuterat problem idag är de många unga som inte får bli vuxna. Jag tycker inte det är något bekymmer om en 45-årig man vill åka skateboard till jobbet, han kan väl vara vuxen ändå. Men jag tycker det är ett problem när en 25-årig ung man – som kanske åker skateboard – inte kan flytta hemifrån, få ett heltidsjobb som varar mer än några veckor och skapa ett eget hem. Hur skall man kunna mogna och ta ansvar om man inte ens får en möjlighet att försörja sig?

Att bli vuxen handlar mycket om att leva i relation till omgivningen. Att bli vuxen i vår värld här och nu tror jag innebär att släppa sin egocentricitet, att med empati kunna leva sig in i omgivningens reaktioner och känslor, att kunna ge upp kortsiktiga mål till förmån för långsiktiga (alltså impulskontroll och bort med allt genast-attityden) och att kunna ta konsekvenserna av sina egna beslut och handlingar. Alla människor kommer alltid då och då att förfalla till egoism, skylla ifrån sig på andra, fatta felaktiga beslut, falla offer för impulser eller tycka synd om sig själva. Det är ingenting konstigt med det. Men så länge normen för det egna livet ändå är att det är inte jag som är i centrum för hela världen hela tiden, att jag själv måste ta ansvar och förmå att fatta egna och självständiga beslut samt att långsiktigt tänkande alltid är bättre än kortsiktigt ha-begär – tja, då skulle jag nog säga att man är vuxen. Att vara barnslig i meningen oskuldsfull eller lekfull står inte på något sätt i motsats till att vara vuxen.

Enkelt uttryckt kanske man kan säga att bli vuxen är samma sak som att bli en mogen människa. Egoism, bristande impulskontroll och att skylla ifrån sig tillhör barndomen. Vuxenlivet kräver empati, självbehärskning, mod och förmåga att se livet i vitögat. Och den mognaden tror jag också ger en förmåga att se och uppleva de lyckliga stunderna i livet.

Annonser

Satt och bläddrade i mina gamla dagböcker från 1983. Egentligen sökte jag bara en sakuppgift, men för några minuter förlorade jag mig i anteckningarna gjorda av en ung kvinna som pendlade mellan groteskt självförakt och förhoppningsfulla framtidsplaner. Jag är visserligen en annan nu, men anteckningarna påminde mig om de drivkrafter vi har i oss och som inte alltid är positiva i långa loppet.  

Vill i detta ämne rekommendera intervjun med Kristian Axén-Olin i Tendens, SR P1. Axén-Olin var finansborgarråd för moderaterna i Stockholm men hoppade förra året av alla uppdrag med hänvisning till sin hälsa och sitt välbefinnande. Hon berättar öppenhjärtigt om drivkrafter och avvägningar inför det svåra beslutet. Och om sin lättnad efteråt. Länder till eftertanke, särskilt för kvinnor tror jag.

Kategorier

Arkiv