Om Annons-Krantz, Curt Persson och en mycket ung facklig klubbordförande

Sommaren 1978 var varm. Och det blev särskilt hett då ett bolag som ägdes av det amerikanska multinationella företaget ITT skulle ta över försäljningen och hanteringen av annonser i de svenska telefonkatalogerna från annonsbyrån Annons-Krantz AB i Göteborg. Jag var ännu inte fyllda 18 år och anställd på Annons-Krantz sedan två år som kontorist och korrekturläsare. Allas våra jobb hotades till en början. Som klubbordförande (Handelstjänstemannaförbundet) på en arbetsplats som aldrig tidigare haft någon facklig organisering fanns inga hjulspår att köra vidare i. Men jag agerade så gott jag kunde; genom skrivelser till statsministern och till ministrar, till partiledare och en JO-anmälan. Med stöd av HTF-ombudsmannen Bertil Karmark fick vi också till en uppvaktning (sannolikt den 7 augusti 1978) hos kommunikationsminister Bo Turesson (M). Turesson uttryckte till pressen att han tyckte att det var tråkigt att ett svenskt företag blev av med annonsförsäljningen till den svenska telefonkatalogen.

Vår sak uppmärksammades i medierna liksom under hösten i riksdagen av vpk-riksdagsmannen Karl Hallgren som ställde frågor till den nya kommunikationsministern Anitha Bondestam. De socialdemokratiska riksdagsledamöterna Kurt Hugosson och Karl-Erik Svartberg motionerade 1979 också om att regeringen inte skulle låta integritetskänsliga uppgifter som telefonkataloger hanteras av multinationella företag som ITT. Internt på arbetsplatsen fanns det dock personer som tyckte illa om facket i allmänhet och om mig i synnerhet – mitt fackliga agerande likställdes i uppsatta affischer på arbetsplatsen vid ”Baader-Meinhof” vilket syftade på medlemmar i Röda Arméfraktionen, en vid denna tidpunkt aktiv terroristgrupp som just begått flera mord och det även i Sverige (västtyska ambassaden).

Någon annan gång skall jag skriva berättelsen om den här tiden i detalj, den säger mycket om 1970-talets auktoritetsuppror och dåtidens politiska diskurs. Men jag har tänkt på dessa händelser nu några veckor eftersom jag såg i tidningen att den förre förbundsordföranden för Statsanställdas förbund Curt Persson gått bort. Statsanställdas förbund organiserade arbetarna på Televerket och avdelning 4004 i Göteborg stödde oss i HTF för att behålla jobben i Göteborg, och de motsatte sig en utförsäljning till vid denna tidpunkt. Jag träffade Persson en eller möjligen ett par gånger i samband med affären kring telefonkatalogen men minns honom över fyrtio år senare som en ovanligt vänlig och omtänksam person. Och just de egenskaperna lyfter minnestecknarna fram i sin text om Persson. Som ung kvinna i arbetslivet var jag inte bortskämd med respekt och vänlighet från män i högre positioner. Därför gjorde också Perssons agerande starkt intryck på mig och lämnade avtryck hos mig som består ännu mer än fyra decennier senare.

För mig är Curt Perssons bemötande något jag fortfarande är tacksam för. Hans minne är för mig ljust och vänligt. Jag sänder varma tankar till hans familj och vänner.

En reaktion på ”Om Annons-Krantz, Curt Persson och en mycket ung facklig klubbordförande

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.