Långfredag i Paris – stämningen är inte särskilt kontemplativ. Kvällen ljuder istället av musik, ungdomars skratt och vespor eller motorcyklar som far fram och tillbaka på gångbanorna. Som jag förstår det är inte påsken i Frankrike någon särskilt uppmärksammad högtid. Några påskdekorationer eller påskhälsningar har jag inte sett, inte heller har svenskens faiblesse för påskgodis någon motsvarighet här. I ett skyltfönster syntes stora påskharar och gula blommor, men så var det den tyska firman Willeroy & Boch som skyltade…

Men för en kristen människa är påsken årets viktigaste högtid, och långfredagen är helgens tragedi medan påskdagen är triumfen. Ikväll besökte vi därför en katolsk mässa för att samlas kring Kristi kors. Hela mässan var på franska, och lekmän deltog i såväl textläsning som bön och sång. Det är fascinerande att följa den välkända berättelsen om Jesu lidande, hela vägen från tillfångatagandet i Getsemane till döden på korset, på ett annat språk. Min tro är uppbyggd kring bibeltexter och uttryck på svenska, de har en laddning som knyter dem till viss religiös form och gestalt. Att höra samma ord och begrepp på franska och i en annan liturgi blev för mig ett andligt översättningsexperiment.

Visst har jag deltagit i gudstjänster där predikanter talat både engelska och andra språk, och jag har deltagit i gudstjänster i USA inom mitt eget, eller näraliggande, samfund. Men där är det verkligen fråga om språklig översättning, och en stor del av den svenska frikyrkligheten har en anglosaxisk bakgrund, vilket inte utmanar tolkningarna alls på det sättet som en katolsk mässa på franska.

Till min glädje tog budskapet om Jesu död på korset gestalt i den gemensamma ceremoni som cirka 80 människor genomförde i det lilla betongkapellet Chapelle Saint-Bernard, alldeles vid Gare Montparnasse ikväll. Att språket, orden, gesterna och ritualen var främmande betydde mindre. En mycket allvarlig, strikt men enkel stämning präglade hela arrangemanget. Det är i människornas kroppar, i respekten för varandra och för det heliga och i kyrkans böner som det kristna budskapet verkligen får sin gestalt. Här bad vi om försoning också för ett samhället som plågas av hat och motsättningar och för medmänniskor av olika religioner som förföljs både i Mellanöstern och i Europa. Kyrkans omsorg om den lilla människan och motståndet mot ett ekonomiskt system som förringar människovärdet var tydligt.

Så, trots olikheterna består den kristna kärleken, oavsett var och hur vi samlas så länge det sker i hans namn som idag steg ned i dödsriket. Men bara för att besegra döden och återkomma med livets gåva på påskdagen.

Jag önskar alla en fin påsk med tid för både eftertanke och glädje.

 

Annonser