Möt mig nu som den jag är, håll mitt hjärta nära dig, gör mig till den jag ska bli och lev i mig (Psalm 842 i Svenska Psalmboken)

Söndagens gudstjänst firade jag i St Jakobs kyrka vid Heden i Göteborg på dagens tema ”Att leva tillsammans”. Predikade gjorde Ove Fosse, komminister i Annedals församling, över den ganska svåra texten i Markus 3:31-35 där Jesus tillbakavisar sin familjs exklusiva anspråk på honom och istället vänder sig till folket runt omkring och säger att de är hans familj.

Men Fosse vände texten till en individuell fråga – är du den du skall bli eller är du någon annan? Allt talar ju för att Jesus faktiskt degraderade sin familj i den här texten, de har inte starkare band till honom än någon annan tycks han säga. Nu var ju Jesus just Jesus, och att tolka texten i termer av att våga söka djupare i sig själv, efter ”den djupare bestämningen” som Fosse sa, är en utmanande tanke.

Vi är i mångt och mycket programmerade av våra gener och vår uppväxtmiljö. Så många prästbarn blir präster och så många snickarbarn blir snickare, så många med gamla föräldrar blir lika gamla och så många lider av ärftliga sjukdomar. Men bortsett från detta har vi alla varje dag ett val – det finns en djupare bestämning med våra liv, väljer vi att bejaka sökandet efter den eller väljer vi att trycka tillbaka den känslan? Nöjer vi oss med att leva som vi alltid gjort och vara den som andra vill att vi skall vara?

Vi kan förbli där vi är just nu, vi är älskade precis som vi är ändå. Men vi kan också söka denna djupare bestämning, gå vidare och gå djupare in i det som är Guds tanke med oss. Jag blev djupt berörd av dagens predikan vilket, precis som Fosse också nämnde i predikan, handlar lika mycket om mig som om själva predikan. Man blir inte förälskad om man inte låter sig bli det och man blir inte berörd av Guds ord om man inte vill bli det. Att öppna sig för något nytt, något transcendent, är en viljeakt.

För mig ringde nattvardsbönens ord om överlåtelse i öronen också efter gudstjänsten: ”Du som ville mitt liv och har skapat mig efter din vilja, allt i mig känner du och omsluter med ömhet (…) därför överlämnar jag mig åt dig utan fruktan och förbehåll, fyll mig med ditt goda så att jag blir till välsignelse.”

Ja, jag vill söka den djupare bestämningen, varje dag. Gör mig till den jag skall bli och lev i mig.

Annonser