Jag mötte en person som ansåg min tro för vidskepelse och trams. För henom var tanken på att vara beroende av någon högre makt motbjudande, det var främst tanken på att hen inte kunde styra sitt eget liv, att de egna erfarenheterna inte var frukten av egna och fria val, som upprörde.

Så är det, för mig som troende kristen är beroendet av Gud, av nåden och av medmänniskorna en helt central del av teologin. Jag får sträcka ut armarna och vila i en vind från Gud. Men denna insikt får faktiskt också goda konsekvenser för samhället. I går den 8 augusti skrev David Brooks i Dagens Nyheter om tacksamhet. Han framhöll den avgörande betydelse som tacksamhet har i ett gott samhälle, medborgare med höga ambitioner men modesta förväntningar betonar ”gåvoekonomin” i motsättning till kapitalismens nyttomaximerande egenintresse. Han skriver att

Tacksamhet är också en form av socialt kitt. I den kapitalistiska ekonomin ska skulder betalas till långivaren. Men en tacksamhetsskuld betalas framåt, till en annan som inte heller förtjänar den. På så sätt sprider sig varje gåva utåt och fångar in människor i band av tillgivenhet. Den påminner oss om att ett samhälle inte enbart är ett kontrakt som bygger på ömsesidig nytta utan också ett organiskt samband som vilar på naturlig medkänsla – samband som inte närs av egenintresse utan av lojalitet och tjänande.

Söndagens tema  – tionde efter trefaldighet – är nådegåvorna och betonar på samma sätt vikten av att vara tacksam över de gåvor vi fått och vikten av att använda dessa gåvor för det gemensamma bästa. Vi lever inte bara för oss själva, och våra liv formas inte alls bara av oss själva. Nåd är något vi får utan att förtjäna det, nåd är när Gud sträcker ut sin hand och erbjuder sig själv till oss trots att vi vänt ryggen åt henom. Insikten om att vi lever av nåd kan vara omtumlande för den som tycker sig vara ”chef i sitt eget liv” – som det heter ibland. Nåd hänger intimt samman med tacksamhet. När nåden blir central i mitt liv då blir också tacksamheten en följd.

Det fria valet är i djupare bemärkelse en illusion, preferenser och valmöjligheter formas av förutsättningar vi inte styr över själva. Den kristna tron erkänner detta förhållande och låtsas inte att människan formar sin tillvaro på egen hand. I det som kallas omsorgsetik är ömsesidigheten i vår tillvaro ett avgörande element, vi formas och formar, vi skapar och är skapade. Den kristna tron vilar på dessa grundvalar, självtillräcklighet hör inte hemma i relationen till Jesus. Men Jesus uppvärderar individen som just människa, hennes unika värde oavsett hennes omständigheter. Vem som helst av oss kan ha de nådegåvor som dagens texter talar om, det väsentliga är att de används för allas skull.

Tacksamhet är ingen naiv eller okunnig hållning, det är en djup insikt om hur mitt unika jag, mitt ovärderliga jag, är invävt i en organisk gemenskap både horisontellt (medmänniskorna) och vertikalt (Gud). Tacksamhet kommer ur insikten om livets gåva och det egna beroendet av Guds nåd.

Se hur Gudsvinden bär, hur den lyfter just här, du får komma precis som du är (sång av Ingemar Johansson)

Annonser