Jag lyssnade till ett program på radio idag – där diskuterades de nu allt populärare färdigpackade matkassar som man kan beställa hem, och som inkluderar recept och allt som krävs för att laga den mat som föreslås. Flera personer menade att förklaringen till att behovet av färdiga matkassar är vårt behov av ”mer tid”. Många menar att vi alla är så stressade, arbetstyngda och plågade av det s k livspusslet att en färdig matkasse där allt finns och allt är förutbestämt blir en lisa och en lättnad. Att slippa välja i affären, att slippa bära hem matvaror eller ta bilen till stormarknaden och slippa bestämma vilken mat som skall ställas på bordet just idag – det blir en befrielse.

Så har det förstås varit särskilt för kvinnor under hela efterkrigstiden, allt fler maskiner och förenklingar har gjort hushållsarbetet lättare. Idag är det i grund och botten fullt möjligt för två vuxna personer att dra runt ett hushåll inkluderande några barn och ett husdjur även om man heltidsarbetare på annat håll, något som var omöjligt för 100 år sedan. Men om familjen dessutom skall ha en räcka olika fritidsaktiviteter, genomföra längre resor, vara aktiva i föreningar, bygga om huset och ha några kvällar/helger med vänner då börjar det bli ont om tid. Är det inte här skon klämmer? Vi behöver inte mer tid sådär i största allmänhet, vi behöver mer tid för att ägna oss åt alla de aktiviteter som vi uppfattar helt oundgängliga för ett normalt familjeliv?

Jag retar mig ibland på det där uttrycket att vi behöver mer tid för att ”bara vara tillsammans”. Att handla och laga mat med sina barn är ett sätt att vara tillsammans – att få hem en kasse och laga en förutbestämd rätt för att hinna köra dottern till fotbollsträningen är också ett sätt att vara tillsammans. Det ena är inte självklart bättre än det andra. Ju mer tid vi ”får” desto fler aktiviteter knôr vi in på den extra-tiden. Ingen har hittills lyckas överbevisa mig om att arbetsbesparande maskiner och processer leder till ”mer tid tillsammans”, allt jag ser är att det leder till mer aktivitet på alla plan (inklusive konsumtion). Låt oss inse att det där med ”mer tid” är en livslögn. Vad vi vill är att kunna ägna oss åt andra aktiviteter, påtagligt ofta individuella eller personligt utvecklande, istället för hushållsarbete.

Själv manglar jag de lakan jag tvättar. En och annan ler i mjugg åt detta gammalmodiga förhållningssätt och undrar varför jag lägger tid på detta. Förklaringen är enkel – när jag manglar lakanen är jag fullt upptagen med att vårda och visa omsorg om de ting som omger mig, jag är fokuserad och försjunken. Händer och hjärna samverkar lugnt och koncentrerat i ett komplicerat samspel som traderar hundraåriga kvinnotraditioner av kunskap om textilier och hushåll. Och jag kan inte fylla den tiden med något annat. Jag vilar.

 

Annonser