Alltid är jag ansatt, men inte kringränd, rådvill men inte rådlös, förföljd men inte övergiven, slagen till marken med inte förlorad. (2 Kor 4:8-9)

Morgonens bibelvers var onekligen väldigt passande en söndagsmorgon efter några veckors extremt pressat arbetsschema.  Jo, det kan kännas så ibland när jag vaknar till en ny arbetsdag: ansatt, rådvill, förföljd och nedslagen (nåja). Men då får jag ta fasta på de andra orden, inte kringränd, rådlös, övergiven eller förlorad!

På reformationsdagen idag står Guds ord i centrum, det levande ordet. Ord som uttalas med auktoritet motiverar handling – motstånd eller följsamhet. Ord kan vara ett löfte eller ett hot. Ord kan befria eller fjättra. Ord kan upprätta eller slå ned. Känslan av att vara övergiven kan minskas av att få höra att man är värdefull, att man är älskansvärd precis för den man är. Ord kan kan ge frihet, råd, kärlek och upprättelse. Att läsa Guds ord och uppleva hur bokstäverna får liv och kött i Jesus Kristus eller att föra ett samtal – med ord – med någon man litar på är exempel på hur orden kan få liv.

I dagens gudstjänst i St Jakob betonade Henrik Fransson i sin predikan att orden i t ex en predikan måste beröra mig som lyssnar. Hans del i den processen är förstås att ha något att säga (det hade han) men min del är att låta mig beröras. Ord kan vara floskler, ballonger som stiger mot himlen, banaliteter eller tomhet. Då berör de ingen. Tyvärr är det ett vanligt användningsområde för ord. Men när orden får gestalt, när varje ord är avvägt och genomtänkt och när orden är avsedda att läka eller upprätta – då blir orden en auktoritet, en kropp och en handling. Då blir ordet kött som Johannes skriver (Joh 1:14).

Ansatt, men inte kringränd; slagen, men inte förlorad. Orden har makt.

 

Annonser