Vilka är fundamenten i livet? Kan vi leva med fundament utan att bli fundamentalister? Idag skriver Qaisar Mahmood i Svenska Dagladet om hur han undvek att bli fundamentalist, hans fundament blev skeptikerns. Han menar att det enda vi måste söka är det allmängiltiga, inte det essentiella eller det unika. Det som är botten i mig är också botten i dig som Gunnar Ekelöf skrev 1941, i en tid när Europa såg ut att duka under för en övermänniskoideologi.

Sanningen är att detta är mänsklighetens kanske djupaste sanning, allt vad ni vill att människorna skall göra mot er skall ni också göra mot dem, sa Jesus. Och denna logik genomsyrar så gott som alla religioner, trossystem och ideologier som är värda att ta på allvar.

Morgondagens texter den 8:e söndagen efter Trefaldighet handlar om bygget på den fasta grunden. Kan vi ha en fast grund och ändå inte bli fundamentalister? Ja, jag tror det. Genom att ständigt ställa frågan ”varför”, genom en skeptisk hållning till auktoriteter och makt, genom öppenhet, genom att seriöst pröva det som andra säger, att försöka förstå andras goda vilja, genom ett visst mått av naivitet så tror jag faktiskt att vi både kan bibehålla fundamentet och ändå motstå fundamentalismen.

Det tycks så enkelt, det kanske är lockande med en lära som ger svar på allt, där logiken är klockren och oemotsäglig. Men, den tryggheten är bedräglig. Det perfekta finns inte. Vi är utlämnade åt ofullkomligheten, åt den provisoriska utopin, åt det mänskliga i dess djupaste mening. Jag sa alltid till min son när han var i tonåren att misstro män med visioner, det är en hållning jag burit med mig sedan jag av egen erfarenhet sett vart det kan leda att lita till just män med visioner.

Det vi har gemensamt är det mänskliga, det ofullkomliga. Jag tror på kampen mellan gott och ont, och jag tror att den pågår i oss och utanför oss. Jag tror att vår uppgift som skapade och skapande varelser är att bejaka det goda och bekämpa det onda, både i oss och runt oss. Kraften att göra det finner vi bara i oss själva och den Gudsgnista av kärlek och godhet som finns hos oss var och en. Det är vad vi har gemensamt, och det är vad vi kan främja gemensamt – en kärlek som leder oss allt närmare Skaparen och livets egen botten, livets fundament.

Morgondagens inledningstext har en vers som lyder: Jag löper den väg dina bud visar, ty du har vidgat min insikt. (Ps 119:32) Det ordet rymmer dubbelheten som livet kräver, det finns bud och de visar i en viss riktning. Men livet handlar om att ”löpa” i den riktningen med den insikt som Skaparen har lagt ned i oss. På vårt eget ansvar.

Annonser