Pingst. För några år sedan blev vi i Sverige av med Annandag Pingst som helgdag för att istället få en nationaldag som skulle firas genom ledighet och helg. Jag vet inte om riksdagen tänkte sig att den hänryckning som hör pingsten till skulle flyttas över till nationaldagsfirandet. Själv tycker jag att skall vi ha en nationaldag så är det inte Gustav Vasas intåg i Stockholm och begynnelsen av den absoluta kungamakten i Stockholm som skall firas. Hellre en extra dag för hänryckning och öppnandet av andliga ögon.

Men, idag är det pingstafton trots allt. Och hänryckningen bland de dryga 60 000 löparna i Göteborgsvarvet eller miljonerna framför Eurovisionsschlagerfestivalen ikväll är nog rätt stor. Pingsten är dock en av kristendomens viktigaste högtider, tillsammans med Julen och Påsken representerar den den kristna tron grundelement. Jesu födelse (jul) och hans död och uppståndelse (påsk) leder fram till Andens ankomst till världen som en hjälpare för de troende (pingst). Men det svenska samhället har aldrig lyckats göra kommersialism av pingsten, denna vårens högtid har istället blivit en bröllops- och konfirmationshelg. Och därmed också en kyrklig helg i ordets djupare mening. Antagligen var det också därför den så lätt gick att förstöra genom att bestjälas på en av sina helgdagar. Inga större pengar i pingsthelgen. Och sedan helgen inte längre är en s k långhelg har den också sjunkit tillbaka i intresse hos de flesta. Idag är t ex augusti den vanligaste bröllopsmånaden, följd av juli.

Pingsthelgen är för många av oss en hänryckning över våren, växtligheten och blommorna. Efter en så ovanligt lång, kall och torr vårvinter har nu det mesta i växtväg närmast exploderat i färger. Men naturens återkomna liv och färg är också en påminnelse om att den Helige Ande befinner sig här och ibland oss. Att denna ande viskar, talar och verkar i oss om vi bara låter hen komma till tals. Att vara hänryckt kan ju vara härligt, men Anden anas ofta i de små detaljerna. I leendet hos en vän, i en varm hand när det är tungt eller i bönens ordlösa suck.

”Jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan hjälpare, som skall vara hos er för alltid: sanningens ande. Världen kan inte ta emot den, eftersom världen inte ser den och inte känner den. Men ni känner den eftersom den är kvar hos er och kommer att vara i er.” (Joh 14:15-17) Så sa Jesus till lärjungarna en tid innan han lämnade dem. Och på pingstdagen kom Hjälparen, Anden, Sanningens ande, ja kärt barn har många namn, till lärjungarna.

Vi är inte övergivna och pingsten är en påminnelse om den gemenskap som Kristus och Fadern erbjuder oss. I Treenigheten finns Fader, Son och Ande och i den konstellationen är hen, den osynlige, alltid med oss.

För den som minns kan det vara roligt att lyssna på gospelkören Choralerna som i musikalen ”Befriad” från 1973 sjöng just de ord som jag ovan citerade i ”Löftet om den Helige Ande”. (Tyvärr tycks den inte återfinnas på nätet).

Glad Pingst på er alla!

 

Annonser