Det mesta vi säger och gör är nämligen inte nödvändigt, och om vi avstod från det skulle vi vinna mer ledighet och slippa mycken oro. Därför bör man inför var sak fråga sig själv: hör detta till de nödvändiga tingen?

(Marcus Aurelius Fjärde boken, paragraf 24)

Jag har gjort det till en vana att några kvällar i veckan läsa några rader i Marcus Aurelius ”Självbetraktelser” innan jag somnar. Boken är envacker inbunden utgåva från 1976 på Forum (Forumbiblioteket) som jag köpt i ett alldeles fantastiskt innehållsrikt antikvariat i Sala, Gläntan.

En och annan frågar mig varför jag läser texter av denne gamle romerske kejsare, han som ses som en självbehärskningens överstepräst. Men faktum är att det är snarare förmågan att genom reflektion och eftertänksamhet åstadkomma det man föresatt sig som står i centrum för Marcus Aurelius texter. Hans verk lär ha lästs av såväl Fredrik den Store, John Stuart Mill och Bill Clinton – så då är man väl i gott sällskap…

I centrum för Marcus Aurelius tankearbete står plikt, dygd och tjänst. Dessa begrepp utgör – på tvärs med vad som ofta påstås – ingen begränsning för lust, glädje och livsbejakelse. Tvärtom tror jag. Att vi människor blir de vi är först i relation till varandra, att vi fördjupas och utvecklas genom moralisk självreflektion och att våra liv innehåller element av ovillkorliga plikter både mot oss själva och andra är inte revolutionerande.

Poängen med att läsa de här texterna lite då och då är jag skapar ett litet eget rum kring mig, en stundens distans till allt som pressar sig på. I det lilla rummet är det bara jag och mina tankar. Tankarna kommer till ro, oron sjunker undan, livets verkliga realiteter mejslas fram. Vem är jag och vem vill jag vara? Vad tillhör de nödvändiga tingen i mitt liv? Läsandet blir en riktningsgivare och ett par ögonblicks titt ned i den egna själens hisnade mörka djup. En rätt nyttig lektion inför alla kommande möten med de många människor vi möter varje dag.

Så, vad tillhör de nödvändiga tingen i livet – egentligen?

Annonser