Två av varandra helt oberoende nyheter fångade mitt intresse i morse: 1. Högstadieelever köper tjänsten att skriva uppsats eller hemarbete av äldre och skickligare elever. För ett par hundralappar får du en personlig och unik hemskrivning gjord av någon som antagligen hade MVG i nian. 2. Regeringen förvarnar nu om att personer med olika former av försäkringsförsörjning eller försörjningsstöd skall söka fler jobb och framför allt redovisa ännu mer vilka och hur många jobb de söker.

I båda dessa fall spårar jag en tidsanda som skrämmer mig. I skolan är det numera bara resultat som räknas, liksom på universiteten och på arbetsmarknaden. Att köpa tjänster av alla slag för att visa resultat är normalt, man får t o m avdrag för en del av det (t ex hjälp att läsa läxor). Kanske blir detta uppsatsskrivande för andra också snart en RUT-tjänst och inte alls det fusk det ses som idag. De människor som av olika anledningar blivit arbetslösa, sjuka eller förlorat sin möjlighet till försörjning skall pressas ännu hårdare att ge sig ut på en arbetsmarknad som egentligen inte vill ha dem. Det viktiga är att kunna redovisa hur många jobb de sökt, och därmed också hur många jobb de inte fått. I båda dessa fall är det fråga om att göra kollektiva processer till individuella kalkyler som är lyckosamma eller ej.

Skolan handlar numera bara om betyg och om att lägga vissa saker till handlingarna så att det kan anföras i CV:et. För den arbetslöse gäller det att söka en mängd arbete eller lära sig skriva sitt CV femton gånger om och om igen, så att hen inte ägnar sig åt allmänt subversiv verksamhet som att spela musik i någon källarlokal eller gå på träffar för daglediga i kyrkan. I grund och botten är det repression. Och en djupt omoralisk syn på människan som människa.

Barnet i skolan borde fokusera på läroprocessen, på lusten att lära och utvecklas. Om skolan inte uppmuntrar till det är det fel på skolan och inte på eleven. (Fuskare har det alltid funnits, det är inte problemet.) Den arbetslöse har troligen inte den kompetens som krävs, även här behöver lusten att lära uppmuntras. Ytterst sällan är det antalet jobb som söks som är problemet, istället vilka jobb och under vilka förutsättningar. Som undersökningar visat är arbetsgivare ovilliga att anställa personer som är lite udda, de flesta långtidsarbetslösa är eller har blivit lite ”udda” – eftersom de inte arbetar. Det är inget konstigt med det.

Människosynen bakom köpta uppsatser i skolan och tvångslistor på sökta jobb är den att du som individ är inget värd, bara resultaten. Du är vad du åstadkommer. En sådan människosyn är inte bara skrämmande och otidsenlig i vårt individualiserade samhälle. Den är destruktiv för samhällsgemenskapen eftersom den gör vissa individer till förlorare och andra till vinnare, och alla till konkurrenter.

 

Annonser