På Kristi Himmelsfärdsdag står vi likt lärjungarna och ser upp emot himlen. Vart tog han vägen, han som skulle leda oss in i ett nytt rike, en ny tid och mot återupprättelsen? Som människor skapade av Gud är vi också medskapare till Gud, vi är något så ovanligt som skapade och skapande. En spänning som finns i varje människa, och en spänning som det är upp till var och en av oss att leva med. Vi är förmögna till kreativa storverk, men också till ofattbar destruktivitet. Vad lämnade Kristus kvar åt oss för vägledning? Den helige ande skulle möta lärjungarna och vara vår ledsagare, men med vilken kraft skall vi kunna motstå ondska, förnedring och vanmakt i denna världen?

Tack vare Ruth Lötmarkers oförtröttliga arbete med att introducera fransk filosofisk debatt i Sverige återupptäckte jag filosofen Simone Weil. I sin recension av André Comte-Sponvilles bok om kärleken (Le sexe ni la mort) lyfter hon fram Weils tankar om att Gud av kärlek avstått sin allmakt. Förklaringen är att allsmäktighet är en form av maktutövning och att maktutövning innebär dominans. Weil bygger på Thukydides uppfattning att maktutövning sker så snart det är möjligt, och därmed uppstår dominansförhållanden hela tiden. Hon pekar på att Gud därför av kärlek avstått sin allmakt och överlåtit världen till människan. Guds kärlek (agape) är den som kan visa omsorg om den svage utan vilja att dominera, den som kan älska en annan utan ta plats på dennes bekostnad, den som kan ta emot den andres svaghet utan att manifestera sin egen styrka. En sådan kärlek är människan förmögen bara och endast tack vare sin ställning som skapad och skapande, den gudomliga gnistan i varje människa.

Agape (omsorgen) är den kristna kärlekens essens, och det är den kärleken vi är satta i världen för att lära känna och förmedla. Den kärleken är djupare, trognare och innerligare än en känsla. Den kristna kärleken är ett självpåtaget uppdrag, inget man gör om man ”känner för det”. En sådan kärlek är vad vi strävar efter i alla våra relationer, i äktenskap, vänskap, arbetskamrater emellan eller i den solidaritet som håller ett samhälle samman.

Annonser