Är stress egentligen uttryck för en perfektionism som vi bör ta avstånd ifrån? Ja, dagens inslag i Sveriges Radios Godmorgon, Världen ger uttryck för den tolkningen. Och jag kände direkt att med den tolkningsramen föll en hel del saker på plats. I ett samhälle där de mer grundläggande orsakerna till stress inte längre är lika aktuella eller har undanröjts syns den mentala stressen alltmer.

En majoritet av vår befolkning kämpar inte varje vecka för sin överlevnad, har mat på bordet, lever inte i konstant konflikt med naturen och andra folk och får istället sjukvård, omsorg och boende. Alla dessa processer var orsaker till tidigare generationers stress (tänk t ex på att varje kvinna satte sitt liv på spel när hon blev gravid) och har idag i vårt land på ett närmast triumfatoriskt sätt nedkämpats. Tyvärr är det fortfarande stora delar av jordens befolkning som lever under just de omständigheterna.

Men många av oss lider av en stress som egentligen handlar om det där som vi alla vet är vansinne: att leva livet fullt ut på alla områden och dessutom bli färdig med allting…

I dagens Dagens Nyheter blir vi också påminda om att våra jämförelser med andra alltid är additiva dvs vi jämför vår familj med summan av vad alla övriga familjer vi umgås med ägnar sig åt! (Ingen länk)

Denna söndag den 29 april är det fjärde söndagen i påsktiden och temat för texterna är ”Vägen till Livet”. Jesus talar i söndagens text från Johannes evangelium om att han inom en kort tid skall lämna lärjungarna, men att de sedan skall återses. I andra årgångens läsning (också den från Johannesevangeliet) säger Jesus ”Känn ingen oro, Tro på Gud, och tro på mig” (Joh 14:1) och betonar att människan lär känna Gud genom honom själv, Jesus. Det är han som är vägen till Fadern, till platsen med ”många rum” där vi alla skall återses.

”Känn ingen oro”. Jo, jag tackar jag, lätt att säga för en barnlös 33-åring utan villa, Volvo och vovve. Snicksnack.

Men är det inte just det vi borde lyssna in? ”Känn ingen oro”. Är inte vår tids stress just ett uttryck för en inre oro? ”Känn ingen oro”. Vi är ofullkomliga, mänskliga, ensamma och sökande. Om vi insåg att den oro som finns i vårt inre inte upphör för att vi får ett nytt kök, en ny bil, en Ipad eller ytterligare en skidresa så skulle en hel del av vår stress skulle rinna av. Vår inre oro försvinner inte för att vi träffar ännu fler personer, går på ännu fler after-work eller distraherar oss ännu mer med ännu fler elektroniska apparater. Oro är människans logiska följeslagare, med kunskap och insikt följer oro. Det var väl just det som inträffade den där dagen i Edens lustgård när frukten i trädet blev människorna alltför frestande. Insikten som drabbade oss om vårt öde och om kortheten i våra liv. Där kom den, oron.

Känn ingen oro. Tro på Gud, tro på mig säger Jesus. Vila i Skaparens hand. Vi är Skapade och Skapande. Vi har för mycket kunskap för att inte vara oroliga. Men också tillräckligt mycket fri vilja för att låta Jesu ord sjunka in. Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. Jag är vägen, sanningen och livet.

”Herre, ta emot mig som jag är med all min ängslan och min oro. Låt mig få vila ut i dina armar. Ge mig sedan kraft att gå tillbaka ut i världen.”

Annonser