Just nu fortplantar sig en rörelse kallad ”Occupy together” över världen. Under gårdagen ”ockuperades” olika torg i olika städer. Syftet är att protestera mot att politiken i olika länder tar större hänsyn till den enda procent av befolkningen som är verkligt rika och struntar i de 99 andra procenten. Politiskt sett protesterar människorna mot att all politik inriktas på pengar, finansiella rörelser och vinster som drivkraft. Rörelsen har inga bestämda reformförslag utan är en heterogen allians mellan olika grupper och intressen som förenas av vara de som inte har i motsats till dem som har.

Dagens texter i landets kyrkor har temat ”Rik inför Gud” och evangelietexten handlar om att de som fått sitt goda i detta livet inte skall räkna med samma standard på andra sidan… (Luk 16:19-31) Men texternas djupare budskap, som så ofta tydligare uttryckt i episteltexten, handlar om kärlek (1 Joh 4:16-21). Eftersom Gud älskade oss först har vi lärt känna kärleken genom honom. Men den som inte älskar sin medmänniska, som vi ser och lever med varje dag, kan väl rimligen inte säga sig älska Gud, som vi inte sett (annat än på ryggen som Linné sa)? Nej, den som säger sig älska Gud men inte visar någon kärlek mot de människor som omger henne/honom ljuger, säger författaren till Första Johannesbrevet. Det är hårda ord, men går i linje med budskapet i en annan bibelbok som betonar att tro som inte tar sig uttryck i gärningar är död (Jak 2:26).

Jag ser texterna idag som en skarp uppmaning till att låta den kärlek med vilken Gud har älskat oss också fortplanta sig genom oss till våra medmänniskor i form av goda gärningar. Det är medmänniskan som behöver våra goda gärningar, inte Gud. Men det är genom Guds kärlek vi förmår att göra dessa goda gärningar.  På många stadstorg över världen har människor samlats för att protestera mot en politik som prioriterar systemet och gynnar de redan gynnade före behoven hos enskilda människor. Gud skapade människan, men han skapade definitivt inte finansiella instrument som räntor, aktier, optioner, börser eller skatteparadis. Den biten står vi själv för, och den får vi också svara för. Att kapitalismen gynnat ekonomisk tillväxt och social utveckling är otvetydigt. Men, för att citera Percy Barnevik från Ekots lördagsintervju igår, det är inte bara en fråga hur mycket pengar man har utan vad man gör med pengarna. Själv har han satsat ett antal hundra miljoner (allt som blev kvar av hans berömda pension) på biståndsprojekt i utvecklingsländer.

Kan inte heller låta bli att påminna om Sven Lidman, denne excentriske och demoniske gestalt i svensk litteratur och kyrkohistoria, som lämnade Pingströrelsen när den gick i alltför nära samarbete med kapitalismen. ”Svinintresset kan komma upp på plattformen. Fåren sitter i församlingen och blir klippta, och svinintresset sitter på plattformen och leder i bön och klipper både får och kuponger ” dundrade Lidman från predikstolen och pekade på Levi Pethrus som ville starta en kristen dagstidning.

Jag stödjer av hela mitt hjärta protester mot en politik som prioriterar system där pengar och lönsamhet inte ses som verktyg för ett gott liv utan som målet i sig. En linje går från Jesus som körde ut köpmännen från templet via Sven Lidman, Percy Barnevik (ja, det låter konstigt) och fram till det ockuperade Järntorget. Människan först, pengar sedan.

Annonser