I morse åkte jag buss från Marklandsgatan i Göteborg, på väg till städdag med min odlarförening. Det var ganska tidigt, men mycket folk på bussen. Vid en busshållplats var det endast en person som skulle med. En äldre man med ryggsäck och lite ostadig gång. Han hade en käpp/stav att stödja sig på och tycktes vara i 80-års-åldern. Mannen tillhörde inte dem som såg platserna för rörelsehindrade som lämpade för honom. Han tog sig istället långt bak i bussen, lugnt och metodiskt. Busschauffören tittade hela tiden på honom i backspegeln, och inte förrän mannen verkligen hittat en sittplats startade han från busshållplatsen. Jag tyckte det var fint gjort – en liten medmänsklig gest i en för äldre människor ofta hård värld.

Döm då om min förvåning över vad som hände när mannen skulle av. Bussen stannar vid en hållplats eftersom två-tre personer väntar på att få gå på. Ingen har tryckt på knappen för avstigning. Men vid ytterdörrarna står såväl den äldre mannen som en medelålders kvinna. När inte dörren öppnas uppmärksammar en av de påstigande busschauffören på att någon vill gå av – varvid chauffören omedelbart kastar ett öga i backspegeln samtidigt som han öppnar dörren. I samband med att den äldre mannen stiger av säger han, ytterst hätskt, – Ja, han satt väl där och sov. Varvid kvinnan nickade och instämde med eftertryck.

Jag kände mig sviken. En god gärning fick ingen som helst betydelse. Den äldre mannen noterade aldrig den hänsyn som togs till honom, och själv ansåg han inte att han behövde påkalla uppmärksamhet när han skulle av (vilket är kutym i Göteborgs lokaltrafik). Istället beskyller han den vänlige och uppmärksamme chauffören för att ”sitta och sova”.

Den gyllene regeln – behandla andra som du själv vill bli behandlad – är morgondagens evangelietext. Men, vad hjälper det om ingen märker?

Jag tror att de goda handlingarna ändå ger effekt. Jag noterade chaufförens omtanke och bar den med mig, flera andra gjorde det säkert. Den äldre mannens utfall glömde jag snabbt. Men, jag jag blev uppmärksam på hur lätt det är att bortse från de vänliga och omtänksamma handlingar vi blir föremål för samtidigt som vi sällan försummar att notera alla oförrätter vi utsätts för. Tänk om det vore tvärtom.

Bön: Herre hjälp mig att se det goda som görs mot mig och glömma de brister och ofullkomligheter som skräpar ned min omgivning.

Annonser