Under den gångna Almedalsveckan lyssnade jag till ett seminarium – anordnat av Dagen och (G) som i Gud – under rubriken ”Sekulär stat – Kristet samhälle”. Medverkade gjorde biskop Sven-Bernhard Fasth, statssekr Ulf Perbo, Humanisternas ordf Christer Sturmark och Frälsningsarmens ledare Marie Willermark. Alla de fyra var eniga om att de inte vill ha eller trodde på ett sekulärt samhälle, men väl en sekulär stat. De var också eniga om behovet av pluralism i religiösa avseenden och om att religion tar sig uttryck i enskilda människors handlande. Att religion är privat blir därmed orimligt. Bitvis var de fyra inbegripna i en mycket god dialog kring innebörden i denna pluralism.

Men, Ulf Perbo och Christer Sturmark tenderade gång på gång att komma i luven på varandra. En gång så till den milda grad att jag var uppriktigt orolig för handgemäng. Smockan hängde i luften. Vad var det som ledde till dessa våldsamma känslor?

Ja, det var när Sturmark anklagade Perbo för att inte ge Humanisterna del av statliga bidrag till trossamfund, och t o m menade att Perbo som varandes pingstvän (jag vet inte om det är sant) var korrupt i denna fråga. I samband med detta frågade jag Sturmark varför Förbundet Humanisterna var så måna om att räknas som ett trossamfund, om det inte räckte med respekten för Humanisternas hållning i religiösa frågor som leder till att man avstår från religiösa ceremonier t ex i samband med begravning. Svaret var att det inte var viktigt att vara trossamfund – men ändå krävde han ju att få del av bidragen till just trossamfund. Enligt Nämnden för Statligt stöd till Trossamfund (SST) ges bidrag för att ”skapa förutsättningar för trossamfunden att bedriva långsiktig religiös verksamhet i form av gudstjänst, själavård, undervisning och omsorg.”  Om Sturmark menar vad han sa i sitt svar så tycker jag att bidrag till ideella föreningar borde vara mer rimligt för Humanisterna.

Men, Christer Sturmark hade också anledning att bli irriterad. Ulf Perbo visade en påtagligt bristande inlevelseförmåga i den hållning som Humanisterna representerar. Perbo sa t ex att det har väl inte skadat någon att få del av lite välsignelse. Uttalande var provocerande, och skjuter bredvid målet. För mig som troende är självklart obehagligt att bli utsatt för en religiös handling från en religion eller lära som jag uppfattar som falsk.

Jag tror på Guds handlande i verkligheten och därmed vill jag inte bli utsatt för t ex mormoners religionsutövning eller att personer från Unification Churchs (Moonies) deltar i ledningen av en gudstjänst i min församling. Visst kan man säga att det gör väl vare sig nytta eller skada – men det gör mig obehaglig till mods och det invaggar också dessa personer i en felaktig uppfattning om min delaktighet. Jag iakttager också stor försiktighet när jag besöker katolska kyrkor (vilket jag gärna gör i Frankrike) av respekt för gudstjänsten och de troende.

Jag skulle aldrig vilja utsätta Christer Sturmark för Guds välsignelse mot hans vilja, och kraven på icke-religiös begravningsplats tycker jag är helt rimlig. Att sedan Sturmark är en slugger i sin argumentation hör inte hit.

Tanken på ett sekulärt samhälle är ogenomförbar, men det innebär inte att vi skall behandla enskilda individer på ett raljant eller nedlåtande sätt för att de är övertygade om att religion är vidskepelse. Vi kan bara upprätthålla ett pluralistiskt samhälle om vi löser konflikterna på personnivå, mellan individer. Vare sig Sturmark eller jag kan, eller skall, göra oss till tolk för något universellt och principiellt perspektiv. Men jag tar gärna strid för hans personliga rättighet att slippa både välsignelse och vigd jord.

Annonser