”Så som jag har älskat er skall ni också älska varandra. Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek” (Joh 13:34-35) Jösses, dagens text denna fjärde söndagen i påsktiden är inte dåligt krävande! Tack o lov omger nåden oss, när vi inte orkar, inte kan och inte förmår kan vi vila i denna nåd.

Men en titt på övriga texter för denna söndag visar oss att det uppfordrande budskapet i Johannesevangeliet bör förstås som just en vägvisare, en väg till livet. I 2:a Moseboken (13:20-22) framgår att Gud ledde judarna under ökenvandringen och i 1:a Thessalonikerbrevet (5:9-11) förtydligas att vi skall trösta och bygga upp varandra.

Tack vare gospelmusikalen ”Befriad” har Johannesevangeliet varit en starkt levande text för mig. Kören Choralerna, med Lars Mörlid och Peter Sandwall som författare, hade premiär på ”Befriad” redan 1973 och jag måste ha hört den redan då eller några månader senare. ”Befriad” är en tonsättning av centrala delar av Johannesevangeliet där mötena med Jesus står i centrum. et är inte bara jag som anser att den musikaliskt håller ännu idag. Jag hade tidigt blivit tagen av gospel, troligen hörde jag kören från First Church of Deliverance i Chicago, i Ralingsås 1966 (jag var bara sex år). Jag minns fortfarande starka bilder, en väldig mängd svarta amerikaner i gula kläder som sjöng en musik som gick rätt in i hjärtat på mig och fick tältduken att närmast lyfta. När Choralerna inspirerades och revolutionerade svensk frikyrkomusik var jag i första ledet av lycklig publik.

Men, livet är inte alltid så rosenrött. Gospelmusiken väckte mycket ont blod i frikyrkan. Själv minns jag en konsert i min dåvarande församling när en av de äldre medlemmarna reste sig och krävde att musiken skulle avbrytas eftersom den var ogudaktig. Rockmusiken var längre portförbjuden i själva kyrkan och rockbandet Jerusalem delade frikyrkan i minst två delar. Det ansågs inte riktigt OK att sjunga om Jesus till ylande gitarrer som Ulf Christansson gjorde. Även här stod jag förstås på barrikaderna och fick t o m bandet till min högstadieskola.

I Johannesevangeliet framhålls det levande vattnet – symboliskt i samtal med kvinnan vid Sykars brunn – som vägen till liv. Vatten är nödvändigt för liv, och på samma sätt är det levande vattnet också nödvändigt för det andliga livet. Det rinnande vattnet kan inte stängas in, inte vallas in, inte stillas, inte stoppas utan att dess liv dör – vi är också sådana, vi kan inte stå still, vi kan inte bli en damm där vattnet blir stillastående och syrefattigt; vi är, för att citera Leonard Cohen, ”free as running water”.*

Frihet kräver ansvar. Kärlek kräver mod.

Bön: Ge mig mod och frihet nog att älska dem jag inte förstår mig  på och trösta mig när jag inte förmår.

Text: Joh 4:4-34 (Kvinna vid Sykars brunn möter Jesus)

*Från ”I left a woman waiting” på albumet ”Death of a ladies’ man” 1977.

Annonser