Den kommande söndagen är söndagen mitt i fastan. Fastlagsriset står färgglatt utanför de flesta blomsteraffärer och påskäggen har redan börjat dyka upp i livsmedelsaffärerna. Midfastsöndagen är en tillfällig lättnad i fastetiden – brödsöndagen – när Jesus som livets bröd står i centrum. Alla texter lyfter fram behovet av andlig kost för att överleva som människa. I J0hannesevangeliets sjätte kapitel säger Jesus t o m att vi skall äta hans ”kött” och dricka hans ”blod” (nattvardens symbolik) vilket nästan låter kannibalistiskt.

Ett kristet liv i andlig fasta är verkligen inget eftersträvansvärt. Fastan syftar istället till att få oss att lämna de vardagliga och materiella behoven åt sidan en stund för att begrunda just de andliga behoven. Fokus på de dagliga behoven av mat och dryck kan tränga undan de existentiella frågorna, rutinerna ordnar våra dagar och skapar inga tomrum, inga tillfällen för begrundan över livet.

En stunds kontemplation över livet är en del av den andliga föda vi borde sätta större fokus på. Lika viktigt som att äta frukost och laga middag borde det vara att sätta sig en stund, med eller utan bibel, och begrunda oss själva, vår relation till Gud och till våra medmänniskor. Jag är inte själv så bra på de rutinerna, stunderna blir mer tillfällen som jag fångar i flykten. Men fastetiden gör mig varje år medveten om denna brist, något som gör att jag faktiskt använder den här perioden varje år till förnya mitt andliga liv.

För övrigt noterar jag att morgondagens gudstjänst i P1 inrymmer predikan från en person från mitt livs gryning – Per Arne Axelsson. Axelsson var pastor i min barndomsförsamling (Saronförsamlingen i Göteborg) men fick sluta någon gång när jag nog fortfarande var alldeles för liten för att förstå. Men under min barndom var han ett rött skynke i församlingen, utan att jag någonsin förstod vad han gjort för fel, mer än att han var ”radikal” (trots otaliga försök att fråga mig fram). Hans namn och hans rykte gjorde honom till en mytisk person. Möjligen kom radikaliteten hos delar av min generation som en chock för dem som trodde sig ryckt gadden ur revolten genom avvisandet av Axelsson.

Enligt Stefan Swärd fick Axelsson lämna församlingen för sin kritik av den sydafrikanska apartheidregimen. Om detta är sant är jag inte bara snuvad på en radikal politisk teologi utan dåvarande Örebromissionen missade ett tidigt tillfälle till kollektiv begrundan. Kanske borde man satt sig ned och med bibeln i handen begrundat sin roll, sin funktion och sin relation till Gud och människorna istället för att tvinga bort en radikal sten i skon.

Imorgon blir det radiogudstjänst för min del!

Text: Joh 6:48-59

Bön:  Herre, mätta mig med dina ord och din ande.

Annonser