En kvinna som då och då ringer en bekant till mig har en senildement man. Telefonsamtalen kan därför avslutas med ett abrupt ”åh nej nu har min man gått ut, jag måste sluta.” Maken har då tagit hustruns upptagenhet som ursäkt och klivit iväg ut i verkligheten, hans verklighet vill säga. Troligen totalt oförmögen att avgöra vart han är på väg eller varför. Hustruns uppgift är att jaga fatt maken och varsamt vända hans steg hemåt igen.

Inför nyåret kanske det kan kännas lockande för fler än de senildementa bland oss att stövla ut ur verkligheten och bort mot någonting annat okänt, oavsett vad och varför. Normalt sett hinner vi dock inte så långt innan någon vänlig själ är där och för oss tillbaka till verkligheten. För det är ju så det är, verkligheten har vi vare sig vi vill det eller ej, den kan vi inte kränga oss ur lika lite som vi kan kränga oss ur vår kropp.

Filosofen och författaren Simone de Beauvoir talade om hur människans själv formas av livet och omgivningen i termer av ”levd erfarenhet”. Det var därför hon kunde säga att man inte föds till kvinna, man blir kvinna. Det är den levda erfarenheten som gör mig till kvinna. På samma sätt är det förstås med alla våra erfarenheter, vi är det liv vi har levt och lever. Jaget kan inte skiljas från verkligheten, vi kan inte gå ut ur verkligheten lika lite som vi kan gå ut ur oss själva. För det finns inget ”oss själva” som ”vi” kan lämna.

När året 2010 nu går mot sitt slut så kan jag bara konstarera att ännu några erfarenheter har jag levt mig igenom, ännu några törnar har jag fått. Liksom ännu några glädjeämnen och lyckliga stunder. Ännu ett år har format mig och skapat om mig till den jag är just nu, inte igår och inte imorgon, utan just nu. Med just denna levda erfarenhet antar jag därför utmaningen att ta mig igenom ytterligare ett år och förväntar mig att aldrig återkomma till denna plats i tillvaron.

Låt mig få avsluta det gångna året med en text av Kjell Höglund – för mig evigt insjungen av Marie Bergman -om livet och verkligheten som jag alltid funnit synnerligen trösterik.

Gott Nytt år!!

LUGNARE VATTEN
Det flög en fågel rakt genom berget
genom mil av frusen sten
vingarna slog i graniten
ett förunderligt fenomen
så kom den ut över öppet vatten
och nådde fram till ett skepp till slut
som hade sargats i många stormar
innan ovädren ebbade ut

Lugnare vatten, makligare sjö
och vid horisonten Lycksalighetens ö
vågorna häver sig i tysta, tunga kullar
havet är en moder som förbarmar sig och rullar

Stormarna har bedarrat
och mitt huvud känns rent och klart
seglen smattrar i vinden
och skeppet skjuter fart
på seglats under södra korset
mot en efterlängtad kust
luften är frisk efter regnet
och skeppet darrar av lust

Lugnare vatten, lugnare vatten
Lugnare vatten, makligare sjö

Annonser