De senaste dagarna har jag återigen tagit del av svensk flyktingpolitik i dessa sämsta form. En man skall skickas tillbaka till Libyen trots att en bekant till honom som skickades dit dog i fängelse strax efter, en pappa till ett nyfött barn i Sverige skall åka till Bagdad och söka uppehållstillstånd (eg. Jordanien då ambassaden i Bagdad inte har tid…) eftersom översättning av hans arabiska pass inte gjorts korrekt och ingen har talat om för kristna irakier att om de ansöker hos Europadomstolen kan deras återsändande inhiberas. I vart och ett av dessa ärenden får vi höra t ex verksamhetschefen på avdelningen för asylprövning Fredrik Beijer eller för den delen den alltid lika nallebjörnslike generaldirektören för migrationsverket Dan Eliasson förklara att lagen säger si och så och man från verkets sida inget kan göra. Därefter brukar migrationsminister Tobias Billström dyka upp för att förklara att den här typen av ärenden numera avgörs i domstol så han kan heller inget göra.

Jag är säkert både naiv och enfaldig men en statlig myndighet som agerar så byråkratiskt och så enfaldigt kallar jag flat, viljelös och oengagerad. Det är den statliga myndighetens uppgift att påtala för den verkställande makten om de lagar som antagits av riksdagen eller de förordningar som utfärdats från regeringen inte fungerar. För visst begriper de här personerna att de ärenden som ovan nämnts är systemfel och att konsekvenserna knappast är de avsedda. Tjänstemännen är inte alls dumma. De bara väljer att ducka.

I Sverige har vi fått en allt ökande tro på någon slags neutral deus ex machina som inte tar hänsyn till någon eller något och just därför är rättvis. Att rättvisa är ungefär detsamma som slumpen, randomisering eller tillämpandet av en abstrakt princip. Vad som helst är bättre än att en engagerad människa fattar ett gott beslut utifrån situationen. För då kan det ju – ve och fasa – hända att inte exakt samma beslut skulle ha fattat i ett anant fall. Nej, så klart, eftersom ingen situation är den andra lik. En sådan abstrakt rättvisa är steril, infertil och t o m död. Det var en sådan rättvisa som Salomo använde för när två kvinnor trätte om ett barn. (1 konungaboken 3:14-27) Båda påstod att barnet var deras. När Salomo inte såg någon möjlighet till en kompromiss bslutade han att hugga barnet mitt itu så att kvinnorna fick varsin del. Som avsett skrek då den ena kvinnan: -Nej, ge det till henne du får inte döda barnet. Varvid Salomo insåg att denna kvinna, som ömmade för barnet, var den verkliga modern och återbördade barnet till henne.

Var är den verkliga modern i dessa flyktingärenden? Var är den tjänsteman som tar sitt värv och sin mänsklighet på allvar och säger STOPP! vi kan inte ha det så här? Tystnaden inom migrationsverket och departemtet är skriande. Vi kommer att dömas en dag inte för det vi gjorde mot dem vi älskar och mot dem som gjort gott mot oss. Inte heller för det vi gjorde mot dem som är lika oss. Vi kommer att dömas för vad vi gjorde mot dessa mina minsta, samhällets olyckbarn och de som är helt utlämnade till vårt omsorg.

Jag trodde att vi efter nazityskland aldrig mer skulle få höra frasen ”jag bara lydde order” i Europa på allvar. Det isar mitt blod att höra tjänstemän och generaldirektörer säga just detta, med lite andra ordvändningar, med lena och välmenande röster. 

Inte vet jag men kanske var det Cecilia Malmströms istadiga och likalydande svar på reportrarnas frågor om Sverige skulle sluta skicka tillbaka flyktingar till Grekland som ändå blev droppen som fick bägaren att rinna över. Hon sa varje gång: ”Sverige behöver inte skicka tillbaka asylsökande. Det finns undantag.” Och nu skickar inte Sverige tillbaka asylsökande till Grekland. Det behövs bara att en enda människa på rätt position tar ställning och bejakar mänskligheten före paragraferna.

En enda människa. Det kan vara jag. Eller du.

Annonser