En präst kan vara en präst utan att kunna viga ett visst bröllopspar. Det är kontentan av Kammarkollegiets gränsdragning i relationen mellan kyrka och stat. Att viga är en form av myndighetsutövning (precis som att examinera studenter eller besluta om dagisplats) och därmed en verksamhet som regleras i lagstiftning och inte genom kyrkans tolkning av evangeliet. Tre präster som inte vill viga samkönade par har nu begärt att bli fråntagna sin vigselrätt, domkapitlet i Göteborg sa nej men Kammarkollegiet sa ja. Nu är det upp till domkapitlet att igen hantera frågan – skall prästerna få förbli präster men utan vigselrätt eller skall deras ovilja att foga sig efter kyrkans uppfattning i vigselfrågan leda till att de fråntas sin rätt till ämbetet?

Jag skall inte säga att det är en enkel fråga. Personligen har jag i två decennier ansett att Sverige borde ha det som i Frankrike – att vigseln sker civilt och att var och en bestämmer vilken religiös inramning (om någon) man vill ha. Jag har emellertid redan för många år sedan förstått att detta inte stämmer med de flesta svenskars uppfattning om ett fint bröllop – och inga problem med det. Det är underbart att få överföra Guds välsignelse och närvaro på ett nygift par, och jag tror att det är Gud som verkar med oss och inte vi med honom. Alltså, oavsett om paret tror så där värst mycket så händer det något med dem när de utsätts för Guds andedräkt.

Men, jag tycker inte (givet att vi nu har det som vi har det i Sverige) att det är rimligt att man kan utöva sitt prästämbete utan att göra det fullt ut. Faktum är att kyrkan har sagt att den som absolut inte vill viga samkönade par kan slippa, en slags samvetsklausul som jag accepterar för dem som redan är präster, men inte för dem som börjar sin bana nu. Att avsäga sig sin vigselrätt är däremot en demonstration mot en kyrka som man gör anspråk på att företräda och vara en del av. Det är ett svek mot medlemmar som kommer för själasamtal eller råd, för dop och begravning eller som lyssnar på evangeliet. Här står alltså en präst som inte omfattar kyrkans budskap till medborgarna.

Det finns samfund som har avsagt sin sin vigselrätt eftersom man inte vill viga samkönade par. Jag tycker det är tråkigt men då är det samfundsbeslut, inte ett individualistiskt beslut där man vill ha kakan kvar och samtidigt äta den. Att präster som inte vill kunna komma ifråga som vigselpräster skall kunna pick-and-chose i kyrkans uppgifter är inte förenligt med min syn på kristen tro och kyrka.

Att vara präst är något mer än att  bara ha ett jobb, det märks ju genom att man behåller sitt ämbete livet ut. Präst är ett slags förtroendeuppdrag. Vilka fler uppgifter som man inte tycker om men som kyrkan har åtagit sig skall prästen få avsäga sig? Skall prästen avsäga sig dopet och konfirmationen eftersom det dyker upp samkönades barn eller begravningar då de samkönade paren någon gång går bort?

Nej, kyrkan har fattat ett beslut om samkönade vigslar. Om detta strider mot ditt samvete får du löpa linan ut och lämna ditt ämbete. Det finns många kristna grupper där du kan finna ro i din själ utan prästkragen.

(Jesus sa: Med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er. Luk 6:37-38 )

Annonser