Lena Sundströms dokumentär om dem som skriver hat- och hotmejl till henne har väckt många känslor (TV4 tisdag 17/8 2010). Jag fann programmet mycket berikande, även om andra tyckt något annat. Lena Sundström var inte ute efter att bevisa något, avslöja något eller lära oss något nytt. Den som bänkade sig framför TV:n eller datorn med de förväntningarna var dömda redan på förhand. Lena Sundström ville ge oss en inblick i de tankemodeller, tänkesätt och föreställningar som styr inte bara de som var modiga nog att ställa upp i hennes program utan också kanske fler av oss än vi tror. Jag tänkte hela tiden på Jan Guillous utmärkta reportagebok ”Reporter” från 1979 (tyvärr verkar originalet inte ens finnas på antikvariat, endast nyutgåvan från 1989). På den tiden kallades det ”new journalism” och var en teknik som vi som gick på JHG vid den här tiden hade som ideal. Jag har fortsatt att ha det…

När Lena Sundström möter en del av de människor som skickat mejl och brev till henne är hon inte ute efter förklaringar. Istället ser jag människor som gärna exponerar sina fördomar, som inte är särskilt intresserade av om de stämmer eller ej och för vilka bestämda mönster är viktiga för att skapa kontroll och ordning i livet. När Sundström försiktigt börjar problematisera svarar någon med att ”det är ju en knivig fråga” och någon annan med att ”jag ändrar mig inte”.

En person som inte förändrar sin slutsats trots att premisserna visar sig vara falska brukar anses vara en s k fundamentalist. Slutsatsen är då inte falsifierbar och således ingen slutsats utan ett axiom. Att övertyga en fundamentalist om att han har fel är omöjligt. Antingen struntar han i premisserna – logiken finns där bara så länge den leder till rätt slutsats – eller så byter han premisser.

Lena Sundström lyckas visa hur lite intellektuella resonemang, statistik eller vetenskap egentligen betyder för våra djupast liggande hållningar. Allra djupast flyter en existentiell källåder av erfarenheter, lärdomar, rädslor, kärlek, besvikelser, upplevelser och relationer fram. Det vi vet är att utbildning och kritiskt tänkande befrämjar människans personliga utveckling på ett sådant sätt att hon vågar ifrågasätta auktoriteterna, att hon vågar tvivla både på sig själv och andra, att hon ser sin egen felbarhet och förmår se sig själv speglad i andras tillkortakommanden. 

Att kultivera sin egen karaktär och personlighet var för Aristoteles en viktig del av att vara människa. Att inse felen i sitt eget liv (bjälken) innan man påtalar andras misstag (grandet) lär vi av Jesus (Luk 6:42). Jag tycker att Lena Sundström var modig som konfronterade människor som fyllt hennes mejlbox med hat och de som var med i programmet var modiga som ställde upp. Sundström gav mig en bild, som ett Breugelskt landskap, som påminde mig om något jag växte upp i, och som jag fortfarande ofta ser ljusreflexer av där jag står.

Annonser