Jag hade härförleden det stora nöjet att bli nominerad och invald i styrelsen för Vänföreningen till Stiftelsen Torgny Segerstedts Minne. Som göteborgare har jag hört om Segerstedts kamp mot nazismen sedan jag var barn, och läst sentensen på obelisken vid Vasaplatsen otaliga gånger:

”De fria fåglarna plöja sig väg genom rymden. Många av dem nå kanske ej sitt fjärran mål. Stor sak i det. De dö fria”

Såvitt jag förstår måste det finnas en koppling till Elmer Diktonius underbara sentens Endast tama fåglar har en längtan. De fria flyger som stod på min anslagstavla redan i tonåren.

Ju mer jag läser om Torgny Segerstedt desto mer imponerad blir jag av hans integritet, en egenskap det är ont om idag. Han var den religiöst engagerade ateisten som skrev om religionen att den

…hindrar människornas hjärtan att torka samman, deras vilja att ge tappt. Den är en dröm och en eld. (…) det oböjligaste och det trotsigaste som finns i himmel och på jord.

Och han kritiserade maktmissbruk och vänskapskorruption med en lidelse som inte tog hänsyn till konsekvenserna för den egna personen. Segerstedt skrev inga strategiska planer, författade inga manifest och enrollerade sig inte i någons sold. Visst förblev han också ensam, men likväl betydde det också att hans stämma var så mycket mer auktoritativ. Segerstedt gick ingen annans ärenden.

När jag tänker på Torgny Segerstedt så ser jag en person som visserligen levde i en helt annan tid, men när man följer hans livsväg så kännetecknas hans hållning oavlåtligen av oberoende, integritet och trots. Han gör motstånd mot tidens trender, men inte som bakåtsträvare utan framsynt. Han trotsar makten, men inte som rättshaverist utan på värdegrund.

Segerstedt förlorade sin tro på kristendom och kyrka, men jag finner en fast grund i min tro för ett trots. Vi behöver fler individer som trotsar makten, som gör motstånd mot auktoriteter och som är frimodiga nog att ta striden när den söker oss. Trots en individualistisk flodvåg sedan 1980-talet som svept med sig allt i sin väg så framstår vårt samhälle idag som alltmer präglat av ängslighet, rädsla och lydnad. Är det så att de tidigare konkreta och synliga påbuden och reglerna ersatts av en så mycket mer normativ och subtil disciplinerande självkontroll som snöper de flesta människors personligheter? Resultaten blir en lydig och dresserad befolkning som slår ifrån sig alla tankar på ansvar för varandra.

Låt oss alla uppmuntra trots, motstånd och opposition mot makten. Det är en fråga om personlig moral – en individ kan göra skillnad.

* Citat och inspiration från Johnson, Anders ”Personligheten och hjordinstinkten. Ett porträtt av Torgny Segerstedt” Utgven av Stiftelsen Torgny Segerstedts Minne 2006.

Annonser