De dumma kvinnorna som väntade på bröllopsfesten somnade och deras oljelampor brann ut. De smarta kvinnorna hade med sig extra-olja och höll sig vakna. Så de fick vara med på bröllopet. Så kan man tolka evangelietexten för idag, söndagen före Domsöndagen, från Matteus 25:1-13.

Texten har alltid varit en stötesten för mig. Hur skall jag tolka den i relation till den kärleksfulle Gud som inte lämnar någon utanför? Hanna Stenström, präst och doktor i nytestamentlig exegentik, lanserade i Helgsmål (SR P1) i går den 14 november en annan tolkning som jag genast gjorde till min. (Kan lyssnas på här.)

Stenström påpekar att lamporna som kvinnorna bär kan ses som våra liv. Vi bär omkring på våra små liv i en liten lampa. Och vi måste förvalta vår kraft (oljan) och vi måste orka vara verksamma (inte somna) om vi skall kunna delta i festen (se Guds verk ta kropp i världen). Den sistnämdna slutsatsen låg mer eller mindre implicit i Stenströms framställning.

Jag skulle vilja lägga till ytterligare en dimension. Kanske är det ingen slump att det är kvinnor som väntar utanför dörren för att vara med på bröllopet. Kvinnor har svårare att säga nej till externt tryck (varför kan vi lämna därhän just nu) än vad män har. Jag tränar själv hårt på att lära mig att begränsa omgivningens tryck, på att fokusera på de viktiga uppgifterna och på att säga nej till uppgifter på ett vänligt sätt. Personligen kan jag därför finna styrka i bilden av våra liv som denna lilla oljelampa och betydelsen av att hushålla med oljan, vara förtänksam och se till att skaffa ny olja innan den gamla tar slut, och att arbeta just så mycket att jag orkar hålla mig vaken hela vägen fram.

Annonser