Kristallnatten. Så kallas den våldsvåg mot judiska företagare, synagogor och vanliga medborgare av judisk börd som inträffade natten mellan den 9 och 10 november 1938. Jag har på annan plats skrivit om murens fall i Berlin för 20 år sedan. Men världen är mer komplicerad än att vi kan se en händelse i taget, och därför vill jag påminna om det som föregick nazismens krigsmaskin och den diktatur som skulle komma att kasta skuggor långt in i vår tid.

Idag tycker vi alla att Tyskland är natuligt som det stora land det är. Men jag har stor förståelse för dem som skrämdes av återföreningen. Två gånger under 1900-talet var tyska maktanspråk orsaken till förödande krig, hela det europeiska integrationsarbetet startade som en väg att förhindra tysk revanschism och det amerikanska inflytandet i Europa är frukten av försöken att utplåna diktaturens spår. Det hindrar inte att jag välkomnade återföreningen, särskilt efter att ha upplevt gränstrakterna på 1980-talet.

Men diktaturer och förtryck har vare sig nationella eller ideologiska särmärken. Förtryck kan utövas i nästan vilket namn som helst. Diktaturen spirar i hjärtan som saknar medkänsla, som sluter sig mot omvärlden och som tror sig om att ha förstått allt, sett ljuset eller skådat sanningen.

Jag brukade säga till min son när han var yngre, att han skulle ”akta sig för män med visioner”. Jag ser bara män bland diktatorerna och jag ser i varje diktatur ett särskilt förtryck riktat mot kvinnor. Jag drar öronen åt mig när jag hör människor trosvisst uttala sig om att saker och ting ”är si eller så” och när de fortsätter med att berätta om det idealsamhälle de ser framför sig bara ”det eller det” inträffar. Kanske fick jag en rejäl vaccination mot fundamentalism och fanatism i min ungdom, men det jag vill varna för en dag som denna är alla former av ensidighet och trångsynthet med rötter i en inskränkt personlig värld där endast det som jag själv tycker är ”normalt” också är acceptabelt.

Sök inte nationella, ideologiska eller religiösa kategorier i jakten på förtrycket, låt oss istället se oss i spegeln och varje dag säga att ”inte heller idag tänker jag låta trångsyntheten ta komplikationens plats”.

 

Annonser