Igår när jag kom ned i tvättstugan hade föregående granne inte plockat ned sin tvätt. Jag lät den hänga, men när jag själv behövde tumlare och torkrum var jag ju tvungen att plocka ned tvätten. När jag stod där så tänkte jag på hur lite omsorg vi ofta lägger på detaljerna i tillvaron. Själv hystade jag bara ned grannens kläder i tvättkorgarna, och vederbörande hade inte heller själv hängt upp den med någon större omsorg. 

Ikväll skall jag gå till kyrkogården och lägga ett kors och tända ett ljus på min mormor och morfars grav. Alla helgons dag är en dag att minnas de döda, men också att tänka på sina förebilder i livet.

Mormor hade ett yrkesliv som bagerska och biträde i en livsmedelsaffär och morfar var parkarbetare i Göteborg. Jag minns hur han på våren stolt brukade påpeka att vi borde gå till Liseberg för att titta på planteringarna. Han hade varit med om att sätta dem, varenda pensée och krokus. Fortfarande vill jag alltid se blommorna på Liseberg varje vår. Mormor kunde ägna 2-3 dagar åt att baka, en hel dag åt tvätten eller lägga lutfisken i blöt på Anna-dagen (9 dec) så att den var lagom till julafton. Morfar höll på bland bikuporna, han pratade med sina bin, och han visste exakt när potatisen måste kupas.

Trots morfars ibland naiva optimism, och ibland något vidlyftiga idéer om vad som kunde åstadkommas om man bara tog i, så fanns det en sådan omsorg i allt de gjorde. Mormor lät saker och ting ta tid, trots att hon hade så oerhört mycket att göra och först efter det att barnen flyttat hemifrån fick tillgång till moderniteter i hemmet.

Med all vår teknologi, all vår planering och allt underlättande av hemarbetet så tjatas det ändå varje dag om ”köksbordet” och ”livspusslet”. Morfar och mormor hann nog ens aldrig tänka på sådant, men de hade omsorg om det som hade blivit dem givet. För mig blev det en tankeställare i tvättstugan. Om du och jag tänkte lite mindre på att köpa nya saker eller på att närmast ”konsumera” relationer och upplevelser och lite mer på omsorgen i det vi gjorde i det vardagsliv som inte alls utspelar vid köksbordet längre – då kanske det där livspusslet lade sig alldeles själv.

Annonser