Bör jag som kristen förbjudas att vara samhällsengagerad?

Lars Ohly (v), Veronica Palm (s) och Lage Rahm (mp) är några av dem som gått med i Förbundet Humanisternas riksdagsnätverk.

Förbundet Humanisterna säger sig genom detta nätverk vilja verka för ”ett sekulärt samhälle”. Att staten är sekulär är för mig som kristen såväl önskvärt som självklart. Men att vårt ”samhälle” skall vara sekulärt anser jag vara inte bara en omöjlighet – om vi inte inför totalitära verktyg och diktatur à la Sovjet eller Kina – utan även en vedervärdighet. Vad Humanisterna vill är i så fall att vi kristna inte skall få utöva vår religion i samhället, inte synas och inte höras. Bort med alla kristna (och övriga religiösa) organisationer och verksamheter. Större delen av det civila samhället kommer att utrotas. Religionsfrihet brukar anses tillhöra demokratins grundläggande särdrag…

Förbundet Humanisterna anser också att ”politik och religion skall hållas isär”. Vad menas med det? Rimligen är jag i så fall  som kristen inte välkommen i ett politiskt parti. Min religiösa övertygelse om frihet, jämlikhet och broderskap är icke-legitim som grund för ett politiskt engagemang. Kyrkan skall sluta uttala sig i politiska frågor. Och vi skall ha biskopar som sysslar med hur deras utstyrsel bör se ut istället för upprop för en human flyktingpolitik. Uttalandet är löjligt okunnigt. Religion och politik hör ihop och har alltid hört ihop. Att kristna/muslimer/hinduer/asatroende inte skall kunna använda staten som ett verktyg är dock en demokratisk självklarhet och något helt annat än att ”religion och politik skall hållas isär”.

Jag tycker det är tragiskt att en begåvad person som Morgan Johansson visar upp en sådan – i bästa fall – naivitet. Att han sedan fått med sig flera andra goda politiska krafter är desto mer ledsamt. Är det den totala okunnigheten om religiösa frågor och religionens betydelse i vår samhällsutveckling som förblindat dessa normalt så kloka människor?

Jag förstår att många vill motverka religiösa krav på förbud, restriktioner och religiös trångsynthet. Men det sker inte genom att bunta ihop alla miljoner troende svenskar till en homogen reaktionär klump. Tvärtom vore det mer strategiskt att bejaka religionen som en samhällelig kraft med både progressiva och reaktionära konsekvenser. Och sedan ägna sig åt att motarbeta de sistnämnda.

(Jag antar att nätverket också anser att alla religiösa nätverk i riksdagen måste elimineras. Och alla interna religiösa nätverk i de egna partierna.  Sammanblandningen mellan religion och politik där är ju total. Att Humanisternas anti-religiösa livsåskådning också bör inräknas bland de försanthållanden som kallas religion tycks aldrig ha slagit dem.)

Svaret på frågan i rubriken är alltså ja om dessa riksdagsledamöter får bestämma. Och det är ju det de är där för att göra. Man undrar vilken demokratimodell dessa ledamöter skriver under på.

20 reaktioner på ”Bör jag som kristen förbjudas att vara samhällsengagerad?

  1. Hjalmar

    Ur humanisternas idéprogram: ”Humanismen präglas av [—] insikt om att vi alla ingår i ett socialt sammanhang, med bibehållen respekt för individens behov av frihet och integritet” samt ”förväntan om att varje individ tar ansvar för att skapa mening i sitt eget liv”.

    Jag antar att de på dina frågor skulle kunna hänvisa till dessa formuleringar för att ge dig rätten att vara kristen och delta i det politiska livet – så länge du inte utmanar de grundvalar de presenterar och som du uppenbarligen delar i de här frågorna. Men samtidigt så brukar deras företrädare inte vara särskilt smidiga när det gäller att formulera sig på ett sätt som får det att framstå så. Antagligen beror det på att Humanisternas hela projekt är en enda röra och utgår från ett rent negativt syfte: att motverka religionens inflytande (av någon dunkel anledning, det verkar inte finnas någon egentlig diskussion kring religionsbegreppet i sammanhanget). Som övertygad ateist, men utan böjelsen för detta negativa projekt och som offer för allvarligt tvivel inför det borgerliga skiktets idéer, så har jag svårt att känna mig representerad av Humanisterna. Jag delar inte övertygelsen om att vetenskap och ”demokrati” (ett tomt begrepp om något idag – är Lars Ohly och Helena Rivière (M) alltså överens om vad demokratin är och bör vara? Varför ska jag i så fall rösta på Ohly?) harmoniserar och leder oss mot en stabil värld av deliberativ samexistens och tolerans. Till och med en Habermas (långt ifrån radikal, väl?) anmodar oss att skilja på en ”hård”, vetenskapligt orienterad, och ”mjuk”, moraliskt orienterad, upplysning.

    Jag tror inte heller att de meningar från idéprogrammet jag citerar ovan betyder något alls – de är bara ord som ser bra ut tillsammans och förpliktigar till intet. Humanisterna är inte bara apolitiska (samsas över blockgränsen i syfte att göra vad?) – som de verkar idag (i enlighet med de problem kring ex. flyktingfrågor som du pekar på) så fungerar de rent av anti-politiskt. De öppnar för en falsk metakonflikt som döljer konkreta skiljelinjer.

  2. vandraren

    I det Humanisterna säger kan de i alla fall inte skilja på sekulär stat och sekulärt samhälle. Då spelar det ju ingen roll vilka friheter vi tillerkänns om allt som rör livsåskådning skall bestämmas av dem. Då blir det som i Sovjetunionen – alla var fria bara det inte märktes…

    Nej, Humanisterna ger uttryck för en märklig tondövhet för livets inneboende gåtor och mysterium. De allra flesta människor, inkl ateister, inser att vår existens inte självklart går att utforska här och nu. Många tror nog inte heller att människan någonsin kommer att stå under stjärnhimlen och ha läst universums gåtor. Men Humanisterna är en samling beskäftiga besserwissrar som likt magister Chronschough slår oss obildade troende/tvivlande/undrade/sökande individer på fingrarna med sin materialistiska linjal.

    V

  3. Hjalmar

    Jag tror mycket väl att vi som art kan komma att stå under stjärnhimlen – eller till och med flera olika stjärnhimlar, på olika planeter – och ha löst alla universums gåtor. Problemet är bara att all modern kosmologi pekar på att detta universum är ändligt, liksom varje enskild människas liv. Så länge man skriker högt nog om Humanismens välsignelser så dövar man väl sig för den inre oro som det faktumet borde generera hos varje tänkande människa. Kanske är det nyckeln till hela patologin.

  4. Hm, jag tror att tillvarons gåta är större än vi själva. Men det är ju bara ett försanthållande (och för min del ett antagande). Jag har nog alltid känt en viss sympati för den uråldriga (men antagligen också ändlige) Tomtens undran i Viktor Rydbergs dikt:

    Så har han sett dem, far och son,
    ren genom många leder
    slumra som barn; men varifrån
    kommo de väl hit neder?
    Släkte följde på släkte snart,
    blomstrade, åldrades, gick — men vart?
    Gåtan, som icke låter
    gissa sig, kom så åter.

    Jag kan inte så mycket om astronomi men jag tänker mig nog att antalet galaxer är ur mänsklig synpunkt oändlig, och därmed också antalet stjärnhimlar. Så vi står väl där, alla Hjalmrar och Marier och tittar upp och tänker som Tomten kanske. 🙂

    V

  5. Nu tycker jag nog att du målar fan på väggen. I artikeln i Kyrkans Tidning som du länkar till ges ju två exempel på vad de menar med att verka för ett sekulärt samhälle: ”På dagordningen står bland annat stopp för konfessionella friskolor och avskaffande av kyrkans huvudansvar för begravningsväsendet.” Det är alltså de officiella samhälleliga funktionerna som de tycker ska vara sekulära – inte att vi ska förbjuda all religiositet.

    Vad de menar med att politik och religion ska vara åtskilda är väl ungefär att politiska beslut inte ska tas på religiös grund, t ex vad gäller frågor som abort, homoadoptioner etc. Vad detta betyder kan och bör verkligen ifrågasättas; vad är en ”religiös” värdegrund och vad är en ”icke-religiös”, osv.

    Men att tolka det som att du som kristen ska förbjudas att vara samhällsengagerad – det tror jag inte ens att du tror att Morgan Johansson tycker.

    1. vandraren

      Jag förstår vad du menar. Och jag tror inte att Humanisterna inser vad de säger, de gör saken så enkel för sig. Men de pratar ju faktiskt om ett ”sekulärt samhälle”. Jag tycker att det borde vara både mer varsamma med orden och försöka skaffa sig lite mer insikter inom religionens område innan de uttalar sig så tvärsäkert. För mig som troende och samhällsengagerad känns det kränkande med det tvärsäkra och naiva budskap som Humanisterna försöker trumfa igenom i Riksdagen.

      V

      1. Ok, jag ser din poäng. Jag hade nog aldrig tänkt på att uppfatta ”sekulärt samhälle” på det sätt du gör, men jag inser nu att man kan förstå det annorlunda.

        Är det Humanisterna i sig du uppfattar som kränkande, eller att de har detta nätverk i riksdagen? Just riksdagsnätverkets egentliga funktion lyckas jag inte hitta så mycket information om, förutom väldigt kortfattat på Humanisternas hemsida.

        Apropå det så blev jag lite nyfiken på vad de olika religiösa nätverken inom riksdagen sysslar med. Finns det någon hemsida för Riksdagens kristna grupp, till exempel? Lyckas dåligt med Google…

        Skulle vilja bemöta en sak till i ditt inlägg bara: ”Att Humanisternas anti-religiösa livsåskådning också bör inräknas bland de försanthållanden som kallas religion tycks aldrig ha slagit dem.” – hur kan en ”anti-religion” vara en ”religion”? Apropå att vara varsam med orden… Just detta är något som de bemöter ganska ofta, bl a http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/christer-sturmark-ateismen-ingen-religios-tro-1.894360 – så det har nog ”slagit dem”.

        Godnatt!

  6. vandraren

    Obehindrad: Jag tror att det var riksdagsnätverket som blev droppen för mig. Jag känner att Humanisterna har drivit en jakt på oss kristna som är samhällsengagerade och menar att vår tro inspirerar, skapar förståelse och även bidrar med normer/värden i samhälssdebatten. Men när nu riksdagsmännen bildar denna grupp, alltså i den representativa församling som styr vårt land, då blev det mycket mer auktoritativt. Att man har en kristen grupp i Riksdagen är OK så länge det handlar om andakt, samtal m m. (Och det är det fråga om också om jag förstår rätt). Men att en icke-vald grupp vildar ett internt politiskt nätverk som har en politisk agenda som aldrig varit uppe till val – det upplever jag som kränkande mot mig som kristen väljare och samhällsmedborgare.

    Humanisterna talar om religiös tro som om det bara rörde förnuftstro. Men en kristen tro t ex är en tillit, en lojalitet och en vision i större utsträcking än en förnuftstro. Och precis detta uttrycker de själva när de talar om hypotesen att Gud inte finns (den kristne hävdar den motsatta hypotesen) och sedan talar om värden som jämställdhet och tolerans (vilket då hamnar i lojalitets och affektionsfacket.) Jag skulle t o m våga säta att den kristna trons tillit för humanisterna är översatt med en tillit till det mänskliga förståndet. Och i denna mening så hävdar jag att Humanisterna bär en livsåskådning – somliga av dem dessvärre med en närmast fundamentalistk självsäkerhet. (Georg Henrik von Wright har skivit ”Humanismen som livshållning” och det är något annat…)

    Jag vet inte så mycket om den kristna gruppen i Riksdagen. Jag tror dock den leds av Anneli Enoksson (kd).

    V

    1. vandraren

      Ulffe: Nej, jag misstolkar inte ordet sekulär. Ett sekulärt samhälle är ett samhälle där religion är en privatsak, alltså är det ett samhälle utan religion. Nej det är helt ritkigt att det inte är ett ateistiskt samhälle, men det är ett samhälle där religion inte har någon plats på den kollektiva nivån.

      Jag förespråkar en sekulär stat men aldrig ett sekulärt samhälle, det sistnämnda är f ö i realiteten en omöjlighet.

  7. Vandraren:
    Hur menar du att din tro inte en privatsak? Hur menar du att din tro_måste_beröra även mig som också är en del av det samhälle du talar om? Ett sekulärt samhälle hindrar dig ju varken från att be själv, be tillsammans med andra eller att missionera din guds ord ute på gator och torg. Så vad är det mer du kräver?

    Istället för att måla upp en felaktig bild av vad ett sekulärt samhälle är så kan du väl berätta vad du kräver för rättigheter. Jag är ganska övertygad om att det du kommer fram till ingår i det som Humanisterna kallar ett sekulärt samhälle.

    1. vandraren

      Naturligtvis är religion en kollketiv rörelse, inte en privatsak. I ett seklärt samhälle kan man inte ”missionera” på gator och torg. Ett seklärt samhälle kan inte ge plats åt den typen av religiösa gemensamma yttringar i ett medborgerligt gemensamt rum. I ett sekulärt samhälle finns ingen plats för Diakonia, Stadsmissionen eller för någon form av religionsundervisning för icke-troende. Frälsningsarmén måste sluta sjunga på gatorna och be får du göra så att det inte märks, inte fem gånger om dagen på en bönematta på din arbetsplats. Sovjetunionen var nog så nära ett sekulärt samhälle du kan komma tror jag, och Kina ligger säkert väldigt nära idag. Det fanns och finns kristna församlingar (och andra religiösa sammanslutningar) men de får inte synas utåt och inte ägna sig åt någon form av samhällelig verksamhet.

      De flesta vet inte vad de talar om när de använder begreppet ”sekulärt samhälle”. I allmänhet menar de sekulär stat, men en del förstår inte ens att det är det som åsyftas. Religion är och har alltid varit en viktig del av människors liv i alla samhällen, att skilja mellan religion och politik är i historiens ljus f ö ett ganska nytt påfund.

      V

  8. Du kämpar verkligen för att hamna på en motsatt sida jämfört med Humanisterna. 🙂

    En religion är en kollektiv rörelse ja, men varje medborgares religiösa övertygelse är en privatsak. Du avgör själv om du vill tillhöra en viss religion.

    Ett samhälle är ju per definition en grupp människor som förenas av något. Kan vi inte enas om att samhället vi talar om här förenas av t.ex. våra svenska gränser, vårt statsskick, vår historia och vissa regler/lagar som vi alla måste leva efter?

    ”Religion är och har alltid varit en viktig del av människors liv i alla samhällen […]”

    På gott och ont ja, och så kommer det att vara även i ett sekulärt samhälle.

  9. Nej, Uffe, så KAN det inte vara i ett ”sekulärt samhälle”. Våra svenska gränser, vårt statsskick, vår historia och större delen av våra regler/lagar är mer eller mindre impregnerade av religiösa föreställningar. Det är den som inte vill se det som har uppförsbacke.

    Sorry, jag är redan ”på motsatt sida” jämfört med Humanisterna, men jag skulle uppskatta om motståndaren åtminstone höll sig med en adekvat och logiskt relevant retorik.

    V

  10. Sök på ”sekulärt samhälle” eller ”sekulariserat samhälle” så får du se att det inte bara är dina ”motståndare” som använder terminologin. Alla använder den. Diskussionen blir ju krånglig och obegriplig om du börjar att definiera om saker och ting på ditt eget sätt.

    Jag vägrar dessutom tro att du verkligen tror att Humanisterna vill förbjuda dig att vara religiös, att de vill förbjuda Frälsningsarmén att sjunga på stan och att de kräver att Stadsmissionen lägger ned. Skicka dem ett mail och fråga. Svårare än så är det egentligen inte…

  11. Snälla Uffe, jag definierar inte ”saker på mitt eget sätt”. Snarare är det tvärsäkerheten kombinerad med den hisnande okunnigheten hos t ex Humanisterna som förskräcker.

    Om du tror att man kan använda teoretiska begrepp lite som man vill för att det står så på Wikipedia då är det nog du som är mig svaret skyldig.

    V

  12. Pingback: Mona Sahlin och religionsfriheten « VÄNSTRA STRANDEN

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.