Ibland talas det om hederskultur – och inte i några positiva termer. Det är fullt begripligt med tanke på att heder i Sverige numera förknippas med kvinnors sexualitet. Är det kanske ett tecken i tiden att heder inte signalerar ”hederlighet” eller ”ära” och ”hjältemod”? När jag läser om läggmatcherna som nu skall utredas av UEFA (Europeiska fotbollsförbundet) så tänker jag lite på det där med heder.

Är det inte tillräckligt fint att vinna? Är pengar i fickan viktigare än äran av att ha besegrat motståndaren i ärlig kamp?

Jag upplever att allt fler människor värderar pengar i sig själva – eller den lyx som signalerar att man har mycket pengar – snarare än framgången och meriten av att t ex ha vunnit en tävling. När pengar är viktigare än ära så blir också korruption en realitet.

Själv tycker jag att vi fått inflation i priser och utmärkelser, och alla skall kombineras med stora pengasummor. Polarpriset är ett exempel där en stor summa skall kompensera det faktum att priset inte har någon status. I Frankrike finns Goncourt-priset – för bästa prosabok på franska – och prissumman är 10 Euro. En mycket liten och symbolisk summa. Men äran att få utmärkelsen är enorm.

Summa summarum – kulten av pengar, rikedom och lyx är förstås ingen nyhet. Men jag upplever inte att den tidigare i så hög grad som nu överglänst hedern, äran och lyckan över att vinna, lyckas och övervinna svårigheter. När status stavas p-e-n-g-a-r då växer korruption och egoism. Och möjligheten för de obemedlade att finna hederliga vägar för att förändra sin sociala ställning minskar.

Annonser