Jag har noterat att Madonna är i Göteborg. I DN står att hon är ”pionjär” och i SvD är en fotograf förtvivlad över att hon 1985 dömde ut henne, eftersom hon är en sådan ”förebild” för kvinnor.

Själv blir jag rätt så trött på det pretenstiösa talet om Madonna – inte bara för att jag är likgiltig inför Madonnas musik. Jag tycker Madonna är ett exempel på just det som vi inte alls borde böja knä inför. Med sina adoptioner tycker jag att hon verkar förväxla medömkan med både kärlek och solidaritet. Hennes leverne kan inte i allt tyckas särskilt förebildligt. Pionjär är hon väl inte heller, många före henne har använt sina pengar för att få som man vill och samtidigt vara ”god”.

Hur någon kvinna kan se Madonna som en förebild är för mig obegripligt. Skall vi alltså alla tjäna pengar på vår sexualitet och vår förmåga att attrahera?  Om man gillar Madonna, varför räcker inte det? Jag gillar Roxy Music men jag skulle aldrig i livet inbilla mig att Brian Ferry var en god förebild i mitt liv. Eller hur är det med Lou Reed – tveksamt med förebildsfaktorn där. Madonna är för mig ett exempel på hur underhållningsindustrin fyller ut våra existentiella behov.

Madonna är en artist. Fine. För er som gillar hennes musik och artisteri väntar antagligen en riktigt roligt kväll. Det räcker väl så?

Annonser