Revansch. Jag lyssnar på Anders Wall (f 31, s k finansman) när han i P1-programmet Sommar berättar om sin uppväxt. Ordet revansch återkommer i mina tankar hela tiden. Han beskriver hur hans pappa förlorade sin gård, helt rättslös när ett arrende sades upp, och hur denna besvikelse i praktiken ledde till pappans död. Wall säger idag, 60 år senare, att han redan då kände att ”jag skall visa dom” och gack åstad för att en gång för alla göra upp med förödmjukelsen. Pengarna som han tjänat (och förlorat), menar han, var intjänade i en längtan efter att vara oberoende, inte vara i någons tjänst och inte kunna utsättas för den övermakt som hans far en gång utsattes för. Idag är Wall mecenat, alltså en de goda gåvornas givare.

Trots att Wall tillhör min fars generation känner jag igen så mycket av de känslor han beskriver. Är det så för oss arbetarbarn att vår känsla av underläge aldrig går över? Jag ville också ”ge igen”, ”visa dom” att jag inte var den som ”dom” trodde. Inte tänkte jag heller låta någonting hindra mig från att leva mitt eget liv såsom jag ville leva det.

För den som är född i en familj där pengar aldrig varit en bristvara eller där det är självklart att man kan välja mellan att bli läkare eller konstnär så är nog allt detta svårt att förstå. Jag vet att också jag präglats av mina erfarenheter. För mig har de lett fram till en önskan och en innerlig längtan efter att se människor växa och frigöras från det som håller dem nere, som binder och hämmar. Om jag kan medverka till att enskilda får tro på sig själva, vågar göra uppror mot konventioner eller orkar resa sig en gång till och gå vidare – då har mina erfarenheter haft mening.

Jag delar inte alla Walls värderingar eller tror ens på alla hans medel i vårt samhälle. Men, jag känner en djup respekt för en människa som förmått att omsätta sina egna erfarenheter – inte bara sina pengar – i kraften att hjälpa andra att växa och frigöra sig.

Att göra något av sina svåra år, att låta revanschen vändas i insikten om att det är över, att allt som skulle bevisas redan är bevisat, det är mognad. Då är det dags att gå vidare, bli den som står där och räcker ut handen. Och länka samman allas våra liv och erfarenheter.

Annonser