Att ta revansch – och gå vidare

Revansch. Jag lyssnar på Anders Wall (f 31, s k finansman) när han i P1-programmet Sommar berättar om sin uppväxt. Ordet revansch återkommer i mina tankar hela tiden. Han beskriver hur hans pappa förlorade sin gård, helt rättslös när ett arrende sades upp, och hur denna besvikelse i praktiken ledde till pappans död. Wall säger idag, 60 år senare, att han redan då kände att ”jag skall visa dom” och gack åstad för att en gång för alla göra upp med förödmjukelsen. Pengarna som han tjänat (och förlorat), menar han, var intjänade i en längtan efter att vara oberoende, inte vara i någons tjänst och inte kunna utsättas för den övermakt som hans far en gång utsattes för. Idag är Wall mecenat, alltså en de goda gåvornas givare.

Trots att Wall tillhör min fars generation känner jag igen så mycket av de känslor han beskriver. Är det så för oss arbetarbarn att vår känsla av underläge aldrig går över? Jag ville också ”ge igen”, ”visa dom” att jag inte var den som ”dom” trodde. Inte tänkte jag heller låta någonting hindra mig från att leva mitt eget liv såsom jag ville leva det.

För den som är född i en familj där pengar aldrig varit en bristvara eller där det är självklart att man kan välja mellan att bli läkare eller konstnär så är nog allt detta svårt att förstå. Jag vet att också jag präglats av mina erfarenheter. För mig har de lett fram till en önskan och en innerlig längtan efter att se människor växa och frigöras från det som håller dem nere, som binder och hämmar. Om jag kan medverka till att enskilda får tro på sig själva, vågar göra uppror mot konventioner eller orkar resa sig en gång till och gå vidare – då har mina erfarenheter haft mening.

Jag delar inte alla Walls värderingar eller tror ens på alla hans medel i vårt samhälle. Men, jag känner en djup respekt för en människa som förmått att omsätta sina egna erfarenheter – inte bara sina pengar – i kraften att hjälpa andra att växa och frigöra sig.

Att göra något av sina svåra år, att låta revanschen vändas i insikten om att det är över, att allt som skulle bevisas redan är bevisat, det är mognad. Då är det dags att gå vidare, bli den som står där och räcker ut handen. Och länka samman allas våra liv och erfarenheter.

2 reaktioner på ”Att ta revansch – och gå vidare

  1. vandraren

    Nej, det är inte lätt. Det är lätt att säga att man ”ska”, men att ”göra det”, det är en annan sak. Man glömmer inte, men om vi orkar resa oss igen och gå vidare så kan livet bli rikt igen. Och det är vad jag tycker att vi bör försöka hjälpa varandra med. Att gå vidare är ett tungt arbete.

    Vem jag är?? Mm, det kan man ju undra ibland. Låt oss säga att jag inte tillhör gruppen som åkt genom livet på en räkmacka. ALLA har sina ok att bära, det är viktigt att komma ihåg. ALLA. Men, visst har mitt liv varit en aning komplicerat – vilket gett mig en hel del lärdomar på vägen. Forskningen säger att man lär sig mest av motgångar.

    Och jag ångrar faktiskt ingenting även om jag inte skulle vilja önska mina barn samma erfarenheter.

    V

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.