Den här söndagen kallas för Kristi Förklaringsdag. Ordet förklaring har i modern svenska närmast en rationell och nästan mekanisk konnotation. Men ”förklaring” kan också betyda att upplysa, något kan ses i ett ”förklarat ljus”. Naturligtvis är det samma grund för båda betydelserna – att förstå – men när texterna och predikningarna idag talar om Jesus som förhärligad så är det snarast förklaringens ljus som är i centrum.

Att Jesus tillsammans med några lärljungar går upp på ett berg, där får se Jesus tillsammans med Gamla Testamentets profeter och får höra Guds röst tala om att ”detta är min älskade son, lyssna på honom” blir för mig en påminnelse om att alla behöver stunder av kontemplation och nyorientering.

För mig blir historien (profeterna från GT) det som lyser upp det nutida (Jesus och lärljungarna) mot bakgrund av den skaparkraft som Gud utgör (rösten i molnet).

Det är inte fel att stanna kvar på berget, det är inte fel att söka sanningen i form av historia, nutid, relationer och Gud. Inte alls. Men, och det är viktigt, jag kan inte bygga mitt hus där som Petrus tänkte sig. Min uppgift som lärljunge är att komma ned från berget och använda mina kunskaper.

En liknelse som passar min livsstil är hur det fungerar när jag är ute och går i skogen på sommaren. Ibland är ormbunkarna och granplantorna så höga att jag inte ser riktigt vartåt jag skall skall. Då behöver jag gå upp på ett ”berg” för att få lite överblick, se var solen är, var skogskanten ligger och därmed åt vilket väderstreck jag skall gå. Därefter kliver jag ned från berget och vandrar vidare mot mitt mål – men nu med en inre kompass som ställts in på rätt väderstreck.

Så kan det få vara med Kristi Förklaringsdag. Låt oss stanna på berget en stund, ta en kopp kaffe eller lite saft, tänka till lite, se sig om, förhålla mitt jag till det som är runtomkring. Tids nog är vardagen här med den fortsatta vandringen.

Annonser