Läste idag på SvD:s ledarsida att Roland Poirier Martinsson tycker att de fem partier vars politiska lösningar han inte gillar borde försvinna ut ur Riksdagen. Och samtidigt skulle inte Piratpartiet heller få vara med. I förstone kanman tycka att det verkar vara en rimlig inställning. Klart man inte vill att de partier som representerar en politik man själv tycker är dålig skall vara med och bestämma.

Men vid närmare eftertanke tycker jag inte det är en särskilt god idé. För mig är det naturligt att politik består av konflikter mellan intressen, åsikter, känslor och idéer. Och lika naturligt är det för mig att i ett demokratiskt samhälle kommer det alltid att finnas en spridning av åsikter – över hela spektrat. För mig är det viktigt att de partier som sitter i Riksdagen dels sitter där på grundval av god mobilisering, aggregering och artikulering av sina sympatisörers åsikter och intressen, dels kan komma överens i de olika beslut som måste fattas i ett samhälle.

En en- eller tvåpartiregim kommer alltid att lämna stora delar av medborgarna utanför den politiska sfären. De tappar intresset, ägnar sig åt populism eller skiter i politiken. Det är inte bra för ett samhälle som vill utvecklas, fördjupas och förbättras. Om samhället skall hänga ihop, hålla ihop och kunna utvecklas med medborgarnas bästa för ögonen så behöver faktiskt fler partier än just det som jag gillar bäst också vara representerade i Riksdagen. Det är demokrati för mig.

Demokrati är ett slag kontinuerligt vapenstillestånd i en grundläggande konflikt om makt och resurser. Det är den absolut bästa lösningen vi kommit på för ett samhälle som skall bestå och som skall vara gott i den mening vi känner det. Men det kräver att man ger lika stor respekt åt kravet på mångfald och skydd för minoriteterna som respekt för följandet av majoritetsbeslut. Och att processen är lika viktig som utfallet.

Annonser