Sorger tvingar oss att gå djupare, gå bakom, det liv som vi lever. Ungefär så sa en isländsk designer i TV-programmet Kobra, à propos den ekonomiska krisen som drabbats hennes eget land så enormt hårt. Kanske är det så för en del. Men inte för alla.

Det finns en hel del forskning som visar att vårt sätt att ta motgångar är viktigare än motgångarna själva för att förklara vårt välbefinnade och vår tillfredställelse med våra liv. Två personer som drabbas av likartad sorg kan några år senare ha utvecklats helt olika – en kan ha tappat all kraft och vara arbetsoförmögen och en kan ha bytt arbete och funnit en ny mening i tillvaron. Sorgen i sig räcker inte som förklaring. Orsakerna till att vissa klarar att gå vidare medan andra blir kvar i motgången är komplexa, men en sak är alldeles klar, vi kan förändras.

Att låta varje sorg leda oss djupare i livet. Inte som en introvert och jagfixerat sökande efter syndabockar, egna brister eller barndomstrauman. Men kanske som en fråga om vad denna sorg vill säga oss, vart den kan leda oss och vilka saker om oss själva vi kan lära av denna erfarenhet.

Men det finns nog sorger vars djup inte är mätbara. Sorger som man kanske aldrig kan gå igenom. Vem vore jag att klandra den som inte orkar? Då finns det bara tröst. Tröst att ge och tröst att få. Och det är redan så mycket att själva stjärnorna ler.

Annonser