Det är femte söndagen i påsktiden och temat för texterna idag är ”att växa i tro”. Alla texterna för alla årgångens läsningar handlar om kärlek. Det går inte att dra någon annan slutsats än att kärlek är både förutsättningen och gödselmedlet för att kunna växa i tro.

Ibland talar akademiker med socialantropologen Benedict Andersons ord om föreställda gemenskaper som t ex nationen. Den kristna gemenskapen skulle väl rimligen vara just en sådan föreställd gemenskap. Men om vi tänker ett snäpp djupare på begreppet gemenskap så inställer sig genast frågan, är inte alla gemenskaper föreställda? Kan vi tänka oss någon gemenskap som inte är ”föreställd” dvs hålls samman av en ”föreställning” hos individen eller grupper av individer?

Familjen, som ofta beskrivs som en ”naturlig” gemenskap i motsats till en ”föreställd” kan ju knappast finnas om inte föreställningen om ”familjen” lever hos familjemedlemmarna. Att två personer är biologiskt släkt innebär inte logiskt att dessa två har en gemenskap. Genom t ex adoptioner vet vi att det är tvärtom, två personer som inte alls är biologiskt sammanlänkande kan mycket väl utgöra en gemenskap och en familj. Jag tror inte att det finns annat än ”föreställda” gemenskaper. Talet om ”naturliga” gemenskaper har upphört om inte förr så genom individualiseringen. Alla de gemenskaper vi som individer går in i idag är gemenskaper om och endast om de också är föreställningar om gemenskap.

Där kommer kärleken in. Kärleken är bränslet för det arbete som håller troende människor samman i en föreställd gemenskap. Och, skriver Aposteln Johannes i Första Johannesbrevet 4:10 kärleken består inte i att vi har älskat Gud, utan tvärtom i att han har älskat oss. Gud – vår skapare – älskade oss och ympade i sin skapelseakt in sin kärlek i oss. Det är denna kärlek vi, med hjälp av Guds ande, kan föra vidare över världen. Och genom den överföringen uppstår trons föreställda gemenskap. En gemenskap minst lika livskraftig och mäktig som övriga föreställda gemenskaper – nationer, familjer, partier, kyrkor och klasser.

I en sådan gemenskap kan vi växa och mogna som människor. En föreställd gemenskap, sammanlänkad av kärlekens handlingar, av bön och av tro. Över hela jordklotet.

Annonser