I samband med debatten om Wanja Lundby-Wedins situation som LO-ordförande efter AMF-affären så har vi ibland hört ordet ”girighetskultur”. Jag tycker det är ett märkligt ord. Inte så att girighet är ett konstigt ord, men för mig blir begreppet ”girighetskultur” bara ett sätt att uttrycka missnöje med ett visst beteende. Vilken förklaringskraft har begreppet ”girighetskultur”? Om detta begrepp skulle kunna förklara Christer Elmehagens, Göran Tunhammars och Wanja Lundby-Wedins agerande – för att ta några aktuella exempel – så måste vi ju kunna visa i vad denna girighetskultur består, oberoende av agerandet. Var sitter den här kulturen? Vem bär den med sig?

Nej, jag skulle vilja vända mig åt ett annat håll i sökandet efter förklaringar till ett beteende som vi kallar girigt. Att vara ”girig” är en av de sju dödssynderna enligt kyrklig tradition. Girighet innebär att man jämställer materiell välfärd, pengar, egendom och tillgångar med vägen till lycka. Girighetens plats bland dödssynderna beror på att den är att jämställa med dyrkan av det materiella, något som alltså drar människans intresse från Gud. Girigheten är alltså en form av avgudadyrkan, ett tillstånd där en människa överför den kärlek man bör känna till Gud till pengar och egendom. Och det är bakgrunden till att Jesus säger till den rike unge mannen att han måste sälja allt han äger för att komma in i Guds rike (Lukas 18). Poängen med detta är alltså inte att mannen skulle bli fattig, utan att Jesus förstås visste att mannen dyrkade sina ägodelar mer än han dyrkade Jesus – trots att han sa sig vilja följa Jesus. Berättelsen är en påminnelse om att våra lust, glädje och längtan i första hand skall vara mot de existentiella frågorna, inte mot de materiella.

Jag lyssnade häromdagen på ett reportage från en Stockholmsförort i Studio Ett (SR/P1). Reporterna hade intervjuat några ungdomar som var eller hade varit yrkeskriminella. En av dem beskrev sin livsstil på det sättet att han ville ha fin bil, hus i Spanien, fina kläder, fina klockor och att hans tjej skulle ha fina kläder. Han lade ut texten kring detta och konstaterade att det skulle han ha, så var det med den saken. Och kriminaliteten gav honom just detta. Hans synsätt var mer öppet materialistiskt än jag hört någon i min närhet formulera. Av en slump hörde jag några dagar senare på Konflikt, också i SR/P1, intervjuer med unga män på Handelshögskolan. Döm om min fascination när dessa personer uttrycker exakt samma materialistiska synsätt – dock i betydligt mer verserade former. För dessa unga män var det ”ekonomiskt oberoende”, ”investeringsmöjligheter” och ”potential att leva på egna investeringar” som var motiven i livet. De talade om sig själva – och deras föreläsare också – som Sveriges intelligentia, framtida ledare och elit.

I båda dessa reportage var uttrycken för girighet ymniga. En girighet som leder till fördärvet, för båda parter. För mig persnligen framstår drömmarna om pengar som så futtiga, banala och kortsiktiga. Jag vet precis hur det är att leva utan pengar, att få vända på varje slant. Men det är inte ekonomisk trygghet de här unga männen drömmer om, det är något mycket mer laddat. De dyrkar det materiella, för det materiella är en bekäftelse på deras eget värde. Och de kan med största säkerhet aldrig få nog av pengar.

Min uppfattning är att girighet tenderar att frodas som en del i vårt nutida manlighetsideal. Få om ens någon har diskuterat att kraven på materiellt erkännande, makt över andra människor och rikedom är en del i en manlig idoldyrkan. Det betyder inte att det bara är män som är giriga, men girighet är en del av ett modernt manlighetsideal. När Jesus talar om erkännade och rikedom använder han konsekvent begäret efter pengar och fasthållandet av det materiella som uttryck för bortvändhet från Gud. I Jesu budskap är uppgivandet av det egna vägen till en djupare insikt, gemenskap och kärlek.

För mig ter det sig tämligen glasklart att vi inte har en ”girighetskultur” i svenskt näringsliv och inte heller någon ”gängkultur” bland förortens underklass – i båda fallen är det ett visst manlighetsideal som är förklaringen. Men vem pratar om den? Och inte bara i relation till förorten utan lika mycket i relation överklassens beteende.

Läs gärna Stephan Mendel-Enks utomordentliga lilla bok ”Med uppenbar känsla för stil”. 

Intressant? Läs mer om manlighet, dödsynder och girighet.

Annonser