Bibeltexterna för dagens söndag har tematiserats kring begreppet ”den kämpande tron” och i dagens predikan i radiogudstjänsten från Korskyrkan i Jönköping betonades att kampen ibland kan vara en kamp mot de goda argumenten! Visst låter det lite underligt? Evangelietexten handlar om kvinnan som slösar sin dyrbara olja på Jesus och inte säljer den och ger pengarna till de fattiga. Nog borde hon ha gjort just det?

Alla argument talade emot kvinnan, ändå gav hon uttryck för sin kärlek och sin tro genom att skänka denna värdefulla gåva, slösa bort den, på Jesus. Predikanten avslutade sin framställning med den slutsats som jag själv sedan några år kommit att uppleva som en allt djupare sannning, nämligen DET ÄR ALDRIG FEL ATT VARA GOD.

Det är aldrig fel att vara god. Ju äldre jag blivit har jag insett vidden och djupet i den sentensen. Välutbildade, kunniga, begåvade och smarta människor kan ibland se ned på den artros-krumma tanten som varje söndag kokar kaffe till församlingskaffet utan ersättning, den tystlåtne mannen som ger några kronor till en hemlös alkoholist eller den ensamma mamman som låter dottern åka på skidläger med klasskompisarna och sedan måste be sina föräldrar om pengar.  Men, det är aldrig fel att vara god.

Problemet i vårt samhälle är väl knappast att det finns för många människor som gör goda gärningar mot andra? Att den krumma tanten blir allt krummare och smärtpåverkad, att mannens pengar går till mer sprit eller att den ensamma mamman faktiskt inte har råd med skidläger åt dottern är de rationella argumenten. Men det är aldrig fel att vara god. Visst kan det bli fel ändå, visst kan det bli dumt i efterhand. Men kom aldrig och säg att det är fel att vara god.

Annonser