Jaha, då var man tillbaka bland Emmausvandrarna igen. En utflykt till den Vänstra Stranden var väl inte direkt någon walk on the wild side, men jag hade svårt att orientera mig (inte bara beroende på de små gränderna). På något sätt är vandringen ett gott uttryck för en livshållning som är min. Likt Ahasverus dömd att vandra och för evigt utan hemland, men också lycklig i en vandring där man ständigt gör nya erfarenheter, förändras och växer. Sådant är väl livet.

Kanske får jag tillfälle här att dela med mig av mina erfarenheter – personligt men inte privat. Under vandringar brukar man ju samtala, både djupare och ytligt.

Annonser