Den europeiska välfärdsstatens sviktande förmåga att svara mot de kollektiva behoven är i realiteten en fråga om kvinnors sociala utmattning. Det menade Anders Bäckström, professor i religionssociologi och verksam vid Centrum för studier av religion och samhälle (CRS), som jag träffade vid ett forskningsmöte idag.

Att välfärden, trots att den är uppbyggd på statens institutioner, lever villkorad av kvinnors omsorgsarbete vet vi genom ett flertal forskningsprojekt som pekat på kvinnors roller som familjens omsorgskoordinatorer, offentliga förespråkare av socialpolitik och privata anhörigvårdare liksom kvinnors beroende av professionaliseringen av socialt omsorgsarbete.

Kvinnor är beroende av välfärdssamhället, män är i sina värderingar mycket längre ifrån de grundläggande omsorgsperspektiv som välfärdssamhällets bygger på. Män är mycket mer benägna att bryta mot de gemensamma regler som välfärdssamhället skapat – allt från att köra mot rött ljus till att neka grupper av behövande vård. I debatten om kriminalitet kan det vara av intresse att erinra om att ca 90 procent av allt det vi definierar som brott begås av män. I en rapport till Centrum för Samtidsanalys skrev jag för några år sedan att:

Med tanke på att män är mindre benägna att följa lagar och regler, mindre intresserade av sociala frågor och av relationer, mindre toleranta mot minoritetsgrupper och mer benägna att förespråka våld som konfliktlösningsmetod än kvinnor blir den ohjälpliga slutsatsen att männen som grupp måste betraktas som förlorare i dagens samhälle. I ett nordeuropeiskt välfärdssamhälle är det just rättsmedvetande, sociala relationer, tolerans och civil konfliktlösning som utgör fundamenten.

 

Men, i Sverige har vi också under det senaste decenniet sett en ökande kritik mot brister i välfärden och många behov som t ex vården av den äldre, fritidshem och skola är avsevärt större än de resurser som avsätts för att täcka dem. Förlorarna på en nedmontering av välfärdssamhället och införandet av en mer individuellt finansierad och strukturerad offentlig omsorg är kvinnorna. Det är deras värderingar som i så fall åsidosätts och deras livsmål som blir svårare att förverkliga. (Rapporten finns här.)

 

Jesus bejakade kvinnors erfarenheter på ett sätt som var kontroversiellt i den tidens samhälle. Han dömde inte äktenskapsbryterskan som fariséerna kom med till templet, han bad den samaritiska kvinnan vid Sykars brunn om vatten trots etniska motsättningar, han uppmuntrade Marias mänskliga omsorger istället för att be henne hjälpa Marta i köket, han bejakade tron hos den sjuka kvinna som i sin nöd försökte röra hans kläder och han visade sig efter döden först för kvinnorna. I välfärdssamhällets borde kvinnors erfarenhet, intellekt och värderingar fortsätta att vara norm. En radikal kristen tro kan inte bortse från samhällets genusordning i politiken. Upprätthållandet av ett gemensamt välfärdssamhälle byggd på en kvinnlig omsorgsprincip – på bekostnad av en manlig individuell princip – och en ökad vikt vid kvinnors livsvillkor måste därför vara ett centralt element i en radikal kristen hållning.  

Annonser