Bevistade idag en disputation på Södertörns högskola där en avhandling kring civilsamhället i Lettland disputerades. Opponenten Lars Johannsen från Aarhus universitet påpekade för respondenten Tove Lindèn att hon tycktes ha bevisat att det sovjetiska uppfostringssystemet med obligatorisk inskolning av småbarn i pionjärer för vidare fortsättning till inträde i kommunistpartiet utgjort en nödvändig förutsättning för aktivismen i civilsamhället i det demokratiska Lettland!

 

Publiken drog lite på munnen inför denna nästan provocerande slutsats, men många av oss fick nog också en tankeställare. I ett samhälle där det inte finns tydliga strukturer för föreningsliv, engagemang och beslutsfattande fostras kanske medborgare som är dåligt förberedda på kollektiva ansträngningar och gemensamt ansvar. Tänk om det är så – vilket Slavoj Zizek antydde i DN häromdagen – att demokratins egna infrastrukturer inte förmår att reproducera själva demokratin! Tänk om det istället är ett hierarkiskt, genomorganiserat och auktoritärt samhälle som skapar de bästa förutsättningarna för demokraterna.

 

Vi som gick i söndagsskolan tog oss igenom såväl bibelläsning som en hel del ganska avancerad dogmatik fram till konfirmationen eller motsvarande. Vi fick med oss en kunskap som vi kunde förhålla oss till i vuxen ålder, liksom vissa ”role models” (som den ovannämnda avhandlingen benämner det) vilka inspirerade till handling. När många kyrkor och församlingar idag klagar över att medlemmarna ser sig som konsumenter av gudstjänsterna så kanske det helt enkelt är en följd av att marknaden utgjort infrastruktur och modell för dem som växte upp under 1980-talet. Och kanske kan såväl en del av de fundamentalistiska vantolkningarna av bibeln eller de flummiga ”jag-har-min-egen-Gud”-idéerna skyllas på okunnighet och bristande församlingsfostran?

 

Personligen har jag hellre en massa vetande som jag kan förkasta på goda grunder än famlar runt och försöker ”känna” vad som är ”rätt för mig”. 

Annonser