Vi lever i ett kunskapssamhälle sägs det ibland, men man undrar vilka människor som inte gjort det? Kunskapen är ju hela grunden för vår tillvaro, och har i mytisk form också beskrivits så t ex i berättelsen om Adam och Eva i Edens lustgård.

Häromdagen deltog jag inom ramen för Vetenskapsfestivalen i ett panelsamtal om kunskap på gott och ont. Jag samtalade med Carl-Axel Aurelius och Gunnar Bjursell, den förre biskop och den senare – enligt egen utsago – en ”genklonare”. Jag poängterade behovet av epistemisk dygd, alltså en kunskapsteoretisk besinning och balans, istället för ett ensidigt fördömande av den ena eller andra sidan i en kunskapsstrid. Aurelius betonade också det bibliska kunskapsbegreppet som betonar förståelse och kännedom, ett relationellt kunskapsbegrepp. Bjursell pekade på att överflödet av ”kunskap” skapar en mättnad i samhället och leder till att kunskapen trivialiseras.

Den epistemiskt dygdige besitter både modet att hålla fast sin ståndpunkt och att ifrågasätta det som tas för givet, men den epistemiskt dygdige förmår också vara öppen, prövade och har insikt om sin egen och kunskapens felbarhet. Ondska kanske handlar om oförmåga till epistemisk dygd.

PS. För den som vill lyssna på Teologiska rummet med samtalet kring sekularisering i västvärlden och Mark Lillas bok så sänds det söndag den 20 april kl 17.00. DS

Annonser