Radion sände idag ingen gudstjänst klockan elva, istället fick jag höra en muslimsk kvinna tala om sin tro. Hon lät varm, uppfylld och engagerad. Men det var något i hennes berättelse om sin tro som skavde i mig. Hon återkom flera gånger till att motiven för tron var att hon skulle få sin belöning. I paradiset skulle hon få leva i den bästa delen om hon arbetade på sin karaktär, var vänlig mot andra, gjorde goda gärningar och inte var elak mot andra människor. 

Dagens texter handlar om ”Vägen till Livet”. Jesus säger ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig” (Joh 14:6) Jag kan inte låta bli att tänka på de ord om den kristne Guden som jag hörde för många år sedan: ”Ingen annan Gud har sår”. En radikal kristen tro lyssnar uppmärksamt på andra troende människor, men som kristen kan jag aldrig komma förbi att min tro baserar sig på den nåd som Jesu död och uppståndelse innebär. Utan den vore vi utlämnade till att arbeta på vår frälsning och hoppas på att vi skall befinnas vara goda nog. Vårt leverne skulle då vara det som avgjorde Guds kärlek. Men en radikal kristen tro vet att det inte är så. I en radikal kristen tro är Guds oändliga villkorslösa kärlek grundbulten, och dess yttersta manifestation är just att någon annan dog i vårt ställe, någon annan tog på sig våra skulder och vår bortvändhet från Gud och varandra.

Vi lever redan det nya livet. Vi väntar inte på något paradis där vi skall belönas. Vi vill här och nu lära känna Jesu Kristi Kärlek och sprida den vidare, i den här världen. Det är denna världens människor som är så oändligt älskade av Gud att han valde en försoning genom att offra sin egen son. Vi lever här i tacksamhet över att det som måste göras redan är gjort, det är miraklet.

Ingen annan Gud har sår.

Annonser