I en av texterna för denna söndag, som är den 2:a i påsktiden, sägs det om Jesus att ”När han såg människorna fylldes han av medlidande med dem, för de var illa medfarna och hjälpslösa, som får utan herde”. Söndagens namn är Misericordias Domini, och misericordias betyder ungefär barmhärtighet eller nåd.

Ibland tenderar vi att förakta känslor som medlidande, att tycka synd om någon eller att gråta över något. Men Jesus själv känner medlidande, han tycker synd om människorna och han gråter över dem. För mig är hans Med-Lidande också ett tecken på att han är människa. Han lider med oss. Och hans lidande har varit så stort att vi alltid, i vilken belägenhet vi än befinner oss, kan veta att hans medlidande kommer ur erfarenheten av ett motsvarande lidande.

Den som inte kan känna medlidande har inte fullt ut bejakat sin mänsklighet. För mig är medlidandet därför det första steget till den solidaritet som jag önskar skall vara grundbulten i en samhällsgemenskap. Att känna medlidande är en delad erfarenhet av människans tillvaro. Istället för att utnämna vissa till offer och andra till vinnare påvisar medlidandet att vi alla har en gemensam erfarenhet av livet. Medlidande ser jag därför som en mänsklig styrka och ett nödvändigt villkor för samhällelig solidaritet.

Annonser