En vän frågade mig idag varför jag valt att tala om ”radikal” kristen tro på den här bloggen. Visste jag att det begreppet stod för en ganska udda strömning inom en del frikyrkor? Jo, det visste jag. Men mitt val av begreppet ”radikal” kristen tro har att göra med ordets etymologi.

Enligt Svenska Akademins ordlista betyder ”radikal” den som går till grunden, någon som är genomgripande, reformivrig och vänstersinnad. I en etymologisk ordbok tillfogas att ordet kommer från det latinska ordet radix som betyder ”rot”. En radikal kristen tro är just en tro som går till grunden, är genomgripande, reformivrig och vänstersinnad. En som går tillbaka till roten.

En gång på 1970-talet flyttade jag till Gårdsten, en förort utanför Göteborg. Visst fick vi en bra lägenhet för en överkomlig hyra, men drivkraften var att göra Jesus tydlig i ett förortsområde som ropade efter livets mening. Tyckte vi i alla fall. Agerandet var en reaktion på en församling som valde att delta i kommunens oförsvarliga rivningar i stadsdelen Annedal mitt inne i Göteborgs centrum, satsade sina sparade pengar på en kyrkobyggnad mitt i sta’n och hoppades att församlingens medlemmar skulle pendla in dit för verksamheten. Församlingen som mellanmänsklig gemenskap stod i centrum. Vi som var unga då hade andra planer. Tillsammans med den lilla utpostkyrkan i Gårdsten skulle vi åstadkomma något nytt, gestalta Guds rike i en kall, blåsig och fattig förort. Ta vår tro på radikalt allvar.

Jag är övertygad om att vi betydde något för dem som bodde där. Gud tenderar att använda oss även i de mest oväntade situationer. Men för de flesta av oss själva blev det en besvikelse att upptäcka hur hierarkier, auktoritet och makt reproducerades i vad som påstods vara små hemförsamlingar med jämlikhet som grund. Snabbt blev en manlig pastor, vi kan kalla honom K, den som alla åtlydde. Tillsammans med s k missionärer från USA lät han förstå att en radikal kristen tro innebar konservativa moraliska värden och lydnad. Gruppen splittrades, själv lämnade jag den tiden bakom mig. Men den har präglat mig och fött en konstant misstro mot dem som kallar sig radikala men som syftar till att återupprätta maktens ordningar i nya former. Jag tror att religiös exkludering, självvald elitism och renhetsiver tenderar att leda bort från den gudomliga gemenskapen med varandra som vi är kallade till.

En radikal kristen tro går till grunden, men därmed också till människan såsom Gud skapade henne. Och till det förnuft som han lade ned i oss. Metodismens grundare John Wesley påpekade att den kristna människan behöver sin bibel, sitt förnuft, sin egen kristna erfarenhet och den kristna traditionen. Tillsammans utgör dessa delar hörnstenar i en radikal kristen tro.

Annonser