Idag på Annandag Påsk tar jag mig friheten och modet att öppna ett samtal om radikal kristen tro på den väg som vi alla vandrar och som kallas livet. En del av oss går i grupper, andra en och en. Somliga talar oavbrutet, andra går tysta. En och annan stannar och vilar ibland, somliga småspringer och nästan tränger sig fram. Men vi är alla på väg.

Annandagens bibeltexter behandlar Emmausvandrarna. De var två personer som var på hemväg till sin by Emmaus, efter att ha firat påsk i Jerusalem. Efter en stund slog en främling följe med dem. De pratade och det visade sig att den okände inte visste vad som hänt under påsken i Jerusalem, att Jesus från Nasaret blivit korsfäst. Efter en stund började den okände sätta saker och ting i sitt sammanhang, och de två vandrarna blev allt tystare. När de nådde sitt mål bad de främlingen komma in och äta kvällsmat med dem. När han delade brödet inför måltiden insåg de plötsligt att det var den uppståndne Jesus de slagit följe med hela vägen.

Så är den uppstånde Jesus alltid med på vår vandring, vare sig vi känner igen honom eller inte. Eller som Einar Ekberg en gång sjöng: ”Någonstans bland alla skuggorna står Jesus, ser du efter skall du finna att där står han.”

Den här bloggen är ett försök att föra ett samtal mellan några av oss på vägen, ett samtal om hur kristen tro kan levas och erfaras under vandringen och om vad det betyder att vi har en uppstånden Kristus med oss på vägen. Välkommen med!

Annonser